Det blev ingen slakt hos sköterskan/dietisten den här gången fast jag var så övertygad om att det var så det skulle sluta!
Hon var hur förstående som helst och en himla fin människa att prata med. Det var så lätt att vara ärlig och spilla ut allt som fanns inom mig.
Hon skulle skriva ut näringsdrycker för mig att ta med till Turkiet, så att jag inte behöver oroa mig över maten där. Fick order om att äta frukten/grönsakerna i alla fall och dricka en hel del där nere, så att allt skulle gå bra. Sen skulle jag bara komletera med näringsdryckerna så att jag slapp tänka på allt och bara kunde njuta.
Hon var väldigt klar med att jag MÅSTE komma ihåg att dricka, för det är jag en riktig slarver med... Annars skulle jag antagligen kollapsa sa hon och vem vill det i ett främmande land??
Jag fick även order om att jag skulle ta det väldigt passivt där nere, men det blir nog inga problem skulle jag tro.
Hon talade om att hon skulle till ÄS-centrum nästa vecka och då kolla upp när jag skulle få börja om de kommit fram till det ännu vill säga. Hoppas innerligt på att den stunden är kommen snart, då jag känner att jag inte klarar av detta själv som jag sagt så många gånger förr...
Vägning var det också, dagens vikt stod på 49,3 kg. Jag hade alltså gått ner! Hon sa att det kunde bero på att jag är så stressad för när man har Anorexia har man väldigt lätt att gå ner för minsta lilla, men väldigt svårt att gå upp.
Hon sa att jag antingen skulle hålla den vikten till nästa möte med henne den 5/7 eller gått upp, men jag fick INTE gå ner mer för allt i världen. Hoppas det går bra nu då, pepp, pepp...
Hon sa man kan ju inte begära allt på en gång och det har hon väl rätt i! Äntligen någon som förstår en! Skönt!
Pratade tidigare idag med en gammal vän och säger bara tack så mycket R för dina ord och för att du är så vänlig och dela med dig av dig själv!
Frukt, grönsaker, näringsdrycker och massa vätska är det som gäller nu alltså i Turkiet! Pepp, pepp, då ska det väl gå vägen utan en massa outhärdlig ångest! Tack för hjälpen snälla sköterska! =)
Nu ser jag fram emot resan igen, när jag inte behöver våndas över all ångest och sånt! Jiiiipppie, Turkiet här kommer vi... Eller nja, snart i alla fall!
Glad tjej är vad jag är just nu, men väldigt trött efter all oro... Ska vila mig ett tag snart och säga upp mig från omvärlden då ett tag, nu är jag avskärmad och har vilopaus! Andas ut, finally!
Kram, lilla hjärtat! Vi hörs sen när du orkar! Skönt att höra att det gick bra. Jag är SÅÅ lättad, jag med!
SvaraRadera