ONsdagen den 8 juni 2011:
Jag har fått massor med peppande mejl, som värmt och gjort att jag kännt att jag kanske inte är helt ensam i detta helvete, trots allt.
Jag har som sagt var en underbar fin liten familj som jag vill göra lyckligast möjligt och som jag vill leva för. Jag kämpar för er!
Jag kommer inte att jobba i sommar eftersom jag måste bli frisk. Jag kommer förhoppningsvis att börja på behandling inom en snar framtid. Än så länge är det kö och de har bara 4 platser, men de har sagt att jag förhoppningsvis kommer att få börja snart! Håller tummarna!
Jag blev tvungen att säga ifrån sommarjobbet då, då det är viktigare att bli frisk och kämpa mig igenom detta.
Jag som ändå hade längtat efter att sommarjobba eftersom det var på Öster jag skulle vara, men icke... Men det är ju för något bra i alla fall.
Tror inte att det är någon som skulle vilja ha mig som vikarie ändå eftersom jag ändå inte skulle klara av det fysiska som krävs i arbetet just nu. Min kropp är ju inte precis i toppform just nu...
Nu måste jag avsluta och lägga mig ner för att vila en stund. Jag har en hemsk huvudvärk och är helt slut i hela kroppen! En powernap kanske hjälper! =)
Längtar tills mina älskade tjejer kommer hem som varit ute på äventyr själva under några timmar idag! Alla behöver vi lite ensam tid ibland, men nu får den gärna ta slut snart! =)
Hej!
SvaraRaderaHamnade på din blogg av en slump.
Ja, det finns de som kanske har anorexi upp i 40 års åldern, de finns de som också klarar sig ur det. Bara man vågar/låter/ger det tid. För tiden behövs. Går inte att stressa fram resultat.
Så jag hoppas att du får den tiden, för anorexi är ett heltidsjobb att ta sig ur, man kan inte ge så mycket annat tid. Och förhoppningsvis får du ta hand om dig utan en massa krav från försäkringskassor o dylikt!
Min dotter hade anorexi i tonåren, ett rent helvete för henne o oss runtomkring. Idag är hon friskförklarad men hon kallar sig själv för nykter anorektiker, hon vet ändå att den där förbannade demonen ligger emellanåt o lurpassar o kan försöka ta över igen.
Så jag tänker mer så här, frisk blir man, men man måste nog alltid ha redskap i beredskap för att kunna hantera situationer som kan uppstå.
Önskar dig ALL lycka! Och det går!