Jag sa till Marre en gång att jag önskade att jag bara kunde låta henne gå, att jag inte brydde mig och bara kunde låta henne gå så att hon kunde få må bra i alla fall.
Jag vill ju inte tynga ner henne och göra henne illa med min sjukdom!
Efter att jag uttalat de orden som jag länge tänkt inombords, så satte en annan tanke fart inom mig... Inte fan skulle jag låta sjukdomen vinna och ta ifrån mig det vackraste jag har, min familj! Nej, då insåg jag verkligen att nu måååste jag kämpa och hårt för jag ska inte låta sjukdomen vinna och ta ifrån mig mitt allt!
Ibland behövs det att man säger saker rakt ut till varandra för att man ska vakna upp och verkligen inse vad fan man håller på med, för inte ska jag låta sjukdomen ta över mig och lämna det som betyder världen för mig! Aldrig i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar