Det blev ingen sömn i natt. jag bara låg och vred och vände på mig. Att jag alltid ska vara så himla orolig i mig innan jag ska till sköterskan. Jag fattar bara inte varför jag är det eftersom hon som sagt var är världens gulligaste människa!
Marre följde med mig till sköterskan, så Hailey fick vara med Marie ett tag på morgonkvisten.
Vi började med att väga mig och jag vägde 48,85 kg. Det betyder alltså att jag har gått upp hela 250 gram sen sist jag var där, wooohooo!
Sköterskans ord var: - Det är ju bättre än inget och alltid en början. Det går ju åt rätt håll i alla fall!
Sedan blev det pratstund. Vi gick igenom vad som hade hänt sen sist och hur jag tycker att det känns och går. Jag berättade om min stackars mage och hon sa, som jag visste att hon skulle säga, att det antagligen bara är magen som börjar komma igång och det kan vara lite problematiskt och att det kunde förklara varför jag gått upp så lite eftersom jag gick ner igen när den började bråka med mig...
Hon frågade även Marre hur hon tyckte att jag skötte mig och om hon märkte någon skillnad och det gör hon så klart. jag är gladare, piggare och vill verkligen nu. Jag tror att de flesta som står mig nära ser att kämpar glöden finns där nu mera.Sköterskan tyckte också att hon såg en himla skillnad på mig nu mot från början. Glöden finns där och jag vill som sagt var, mot den bittra, ledsna och nästan arga tjej som hon träffade i början...
Det känns så otroligt skönt att få komma till henne för varje gång jag går där ifrån så känner jag mig så himla glad och boostad att kämpa ännu mer!
Jag bad sköterskan om att få komma dit en gång i veckan fram över istället för bara varannan vecka, då jag tycker att det hinner gå för lång tid emellan och det hinner bli kaos i huvudet igen innan hon "ställer det till rätta".
Hon tittade på mig lite ledsamt och sa: - Tyvärr, så är jag ledig nästan vecka så då kan jag inte ta emot dig, men efter det så ska du självklart få komma varje vecka.
Jag sa till henne att hon kunde få vara ledig då! =P
Hon meddelade även att hon jobbade hela denna vecka ut, så ville jag något eller bara kände att jag behövde prata lite med henne eller vad som helst, så var jag välkommen att ringa.
Nästan vecka skulle jag få ringa den vanliga mottagningssköterskan om det var något, men det vill jag ju inte. Jag vill ju ha "min" sköterska som jag känner mig trygg med och ingen annan!
Sedan pratade vi lite om mitt förflutna och hur jag har betett mig med maten då. Jag har ju som sagt var haft problem även tidigare, åt båda hållen, för mycket och för lite. jag tröst åt väldigt mycket förut och hetsade och sen i perioder så åt jag knappt något alls, men som sagt det har aldrig förr gått så här långt.
Vi kom överens om att när jag var "färdig behandlad" hos henne så skulle jag få gå och prata med någon annan och ta tag i vad det är som orsakar detta. Vem jag ska gå till då är redan klart och det känns bra, men just nu ville hon inte blanda in fler kockar i soppkoket och det förstår jag. det blir ju bara kaos då!
Det känns rätt skönt att det inte går så himla fort upp med vikten också, utan lite i taget... Skulle det gå för fort är ju risken att panik utbryter och jag är tillbaka på noll igen, så sakta men säkert är det som gäller.
Hon var nöjd med mitt matintag och det är jag med, trots ångesten som kommer med den, men det är bara att lära sig att hantera. Hon sa även att det är något som försvinner med tiden och det tror jag nog på.
Sköterskan försökte snällt förklara för mig att man inte går upp tok mycket i vikt av att äta balanserat utan att det går sakta och till slut så stannar man på en vikt. Hon sa det så att, vi som äter normalt och balanserat stannar ju på en vikt och går inte upp en massa för det utan äter du lagom och balanserat så kommer du till slut landa på en vikt som du håller, en normal vikt... Sure, jag vet, men känns ändå skrämmande och inte veta "hur" man ska stanna på den vikt man vill hålla, men det fattar jag kanske senare?!
Nu kör vi vidare och gör så gott vi kan här hemma, peppar peppar!
Tusen tack till min älskade Marre som följde med idag och stöttade mig när jag var så himla nervös! Love U! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar