Sov inte en blund natten till idag... Jag kunde bara inte, så mycket som malde i huvudet och så sov Hailey i vårt rum och bestämde sig för att hon ville vakna vid halv tre tiden i natt. Jag fick henne att somna om efter ca 40 minuter, men då hade hon en massa ljud för sig istället så att jag inte kunde somna.
Var uppe på toaletten vid fem tiden och tänkte att nu måååste jag sova, men icke.
Tittade på klockan sista gången vid sex tiden, sen måste jag ha somnat bara för att vakna utav att väckarklockan ringde vid halv åtta... Jippie, eller inte!
jag smög mig förbi Hailey som sov i sin resesäng, för att ta mig in i duschen... Usch, vad det tog emot då!
Duschad, påklädd och klar vid nio tiden och så bar det av till dagens möte. Det gick inge bra det heller, rev upp en massa känslor inom mig bara som jag lyckats förtränga. Mycket gråt och hjärte sorg inom mig som kom ut... Usch, gillar verkligen inte att känna så där!
Efter det tok hemska mötet bar det av till posten för att hämta ut kattmaten som jag beställt åt mamma. Tog en snabbis in på Willys också, när vi ändå var i krokarna.
Jag ville dock inget hellre än att sätta mig i bilen och åka hem för att kunna släppa ut all gråt som bubblade inom mig... Sagt och gjort och snart var vi hemma och gråten kom som en explosion!
Visst, det är skönt att prata och släppa ut lite ibland, men det är också förbannat jobbigt måste jag säga! Särskilt när man vet att det inte kan läkas med det samma utan måste få ta sin tid, om det någonsin kommer att läka... Aj, aj, aj, vid den tanken!
Väl hemma satte vi oss för att inta frukosten som vi inte hann med i morse eftersom vi hade varit lite tidsoptimister och fick stressa som galningar för att få oss själv och dessutom Hailey klar för att åka iväg!
jag skulle egentligen gått på ett till möte idag klockan ett, men kände att jag var allt för upprörd efter det första mötet i morse. Så jag var tvungen att avboka det för att orka mig igenom den här dagen... orkade bara inte bryta ihop mer idag, helt enkelt!
Vid ett tiden ringde mamma för att säga att hon var på väg hemåt och att vi kunde komma ut till henne om en liten stund.
Sagt och gjort, vi for ut till mamma för att dricka lite kaffe och jag skulle egentligen pallat lite äpplen ifrån mammas kompis Nilla, men det vart lite stressigt med tiden för andra gången idag och vi var tvungna att skynda oss hemåt.
Snodde med mig en kasse äpplen ifrån mamma istället och fick även lite gröna spetspaprikor och en squash... Mums!
hemma blev det stressigt värre för Marre som skulle iväg och träna och hade hela tio minuter på sig att byta om och ta sig in till stan... But she made it!
Under tiden Marre tränade sov Hailey så sött så och jag förberedde maten tills Marres hemkomst efter träningen, samtidigt som jag pratade i telefon med mor min i en och en halv timme! Aj, nackspärr efter det samtalet må jag lova, bara att dra ut nacken då...
Idag blev det hemmagjord kycklingpizza, som jag gjort på tortillabröd. Detta serverade jag självklart med pizzasalladen som jag förberedde igår och Coleslaw salladen så klart! Muuuums, var det!
Pappa ringde ifrån Azorerna klockan nio och berättade att de hade det bra. De hade simmat med delfiner idag och han verkade väldigt fascinerad över det och det kan jag ju förstå för det måste vara en väldigt häftig upplevelse att simma med delfinerna mitt ute i Atlanten. Han sa också att han hade lyckats svälja halva Atlanten under den simturen, hihi!
Skönt att höra att de har det bra där borta i alla fall!
Nu väntar vi bara på att vår lilla prinsessa ska bli trött någon gång och somna för natten, men den drömmen verkar vara långt borta... Konstigt hur hon ibland kan somna vid sju tiden och sova ända till nio och sen helst plötsligt inte vilja sova fören elva, halv tolv och vakna halv åtta!
Vi är helt slut efter en sjukt jobbig dag och vill bara koppla av för att sedan få lite sömn, men den tiden bestämmer Hailey när den sker! =P
Jag och mamma har bestämt att vi ska gå på Tuna Park tillsammans på lördag, bara hon, jag och Hailey för att titta på lite nya kläder till mamma som ska på tjejfest på kvällen och ville ha något nytt och snyggt att ta på sig! Ska bli riktigt trevligt!
Samtidigt så får Marre lite egen tid här hemma och en chans att få ta det lugnt i lugn och ro, utan oss två babbelkvarnar till tjejer hemma, jag och Hailey alltså! =P
Ser nu fram emot lördag!
Imorgon blir det tandläkarbesök för Marre... Woohooo! Senare på eftermiddagen ska vår lilla familj ta en tur till Tuna Park för att spana in lite vinterkläder till Hailey.
Ska även hämta en fröspottande blomma som vi fått av Marres mamma och byta ut den vi har i fönstret nu eftersom den är mer död än levande, tyvärr!
Nu är jag helt slut och orkar verkligen inte skriva mer, så jag tackar för mig för idag i alla fall!
Vi hörs nog imorgon!
Godnatt folket!
tisdag 11 oktober 2011
Coleslaw sallad!
Experimenterade lite med Coleslaw recept här hemma och till slut gjorde jag helt enkelt mitt eget. Här har du det, en fräsch Coleslaw sallad!
1 liter fint strimlad vitkål
1 stor eller 2 medelstora grovt rivna morötter.
½ fint hackad gul lök, testa även gärna att använda röd lök också, men ta då lite mindre utav den.
Dressing:
1,5 dl kesella lätt 1%
1 msk vitvins vinäger
1 tsk senap, gärna fransk
1,5 tsk hermesetas lättströ
1 tsk salt
1 tsk grov malen svartpeppar
Gör så här:
Strimla vitkålen fint och krama/ massera den mjuk.
Riv moroten/ morötterna grovt.
Fin hacka löken.
Blanda kesella, senap och kryddorna med löken i en skål och häll sedan röran över kålen och morötterna. Massera och vänd allt samman tills det är ordentligt blandat. lägg upp i en burk och ställ i kylen.
Ät helst salladen tidigast dagen efter då den hunnit mjukna ytterligare och dragit åt sig av alla smaker.
Salladen håller i ett par dagar i kylen. Hoppas den smakar!
1 stor eller 2 medelstora grovt rivna morötter.
½ fint hackad gul lök, testa även gärna att använda röd lök också, men ta då lite mindre utav den.
Dressing:
1,5 dl kesella lätt 1%
1 msk vitvins vinäger
1 tsk senap, gärna fransk
1,5 tsk hermesetas lättströ
1 tsk salt
1 tsk grov malen svartpeppar
Gör så här:
Strimla vitkålen fint och krama/ massera den mjuk.
Riv moroten/ morötterna grovt.
Fin hacka löken.
Blanda kesella, senap och kryddorna med löken i en skål och häll sedan röran över kålen och morötterna. Massera och vänd allt samman tills det är ordentligt blandat. lägg upp i en burk och ställ i kylen.
Ät helst salladen tidigast dagen efter då den hunnit mjukna ytterligare och dragit åt sig av alla smaker.
Salladen håller i ett par dagar i kylen. Hoppas den smakar!
Pizzasallad/ Vitkålssallad!
Pizzasallad eller vitkålsallad kalla den vad du vill, men så här gör man den på mitt sätt i alla fall! Hoppas att du/ ni gillar mitt recept!
1 liter fint strimlad vitkål
½ fint strimlad röd paprika
Dressing:
3 msk varmt vatten
2,5 msk vitvins vinäger
1 msk rapsolja
1 krm salt
Ev. ½ tsk hermesetas lättströ för en lite sötare/ snällare smak.
1,5 msk italiensk salladskrydda
1 msk grovmalen svartpeppar
Gör så här:
Strimla vitkålen och massera/ krama den mjuk. Det är ett litet trick jag har för att få salladen så där mjuk och god som de har på pizzeriorna.
Strimla paprikan i smala strimlor och skär dem på mitten så att bitarna inte blir för långa.
Blanda samman dressingen och häll över våtkålen och paprikan, kramar och vända allt tillsammans till det är väl blandat med dressingen.
Sedan är det bara att lägga det i en burk och ställa i kylen.
Ät helst salladen först dagen efter du gjort den för då har den hunnit mjukna ytterligare och dragit åt sig alla smaker.
Salladen håller i ett par dagar i kylen! Bara att mumsa på alltså! =)
½ fint strimlad röd paprika
Dressing:
3 msk varmt vatten
2,5 msk vitvins vinäger
1 msk rapsolja
1 krm salt
Ev. ½ tsk hermesetas lättströ för en lite sötare/ snällare smak.
1,5 msk italiensk salladskrydda
1 msk grovmalen svartpeppar
Gör så här:
Strimla vitkålen och massera/ krama den mjuk. Det är ett litet trick jag har för att få salladen så där mjuk och god som de har på pizzeriorna.
Strimla paprikan i smala strimlor och skär dem på mitten så att bitarna inte blir för långa.
Blanda samman dressingen och häll över våtkålen och paprikan, kramar och vända allt tillsammans till det är väl blandat med dressingen.
Sedan är det bara att lägga det i en burk och ställa i kylen.
Ät helst salladen först dagen efter du gjort den för då har den hunnit mjukna ytterligare och dragit åt sig alla smaker.
Salladen håller i ett par dagar i kylen! Bara att mumsa på alltså! =)
måndag 10 oktober 2011
Besök på akutmottagningen igen då...!
Idag låg vår lilla tjej på golvet och lekte med sina leksaker, men hon måste ha hittat något annat på golvet. Vi vet inte vad det var, men hon satte något i halsen...
Hon började hosta och skrika hysteriskt, så vi gick in med henne till badrummet. Hon började spy upp en massa slem och så kom det lite blod i slemmet. Jag stoppade fingrarna i halsen på henne några gånger för att försöka få henne att spy upp det hon satt i halsen, men det funkade inte tyvärr...
Hon fortsatte att dreggla och spy upp slem och var väldigt ledsen, men lugnade sig till slut och faran verkade vara över.
Marre ringde sjukvårdsrådgivningen för säkerhets skull och de ville att vi skulle åka in med Hailey till akuten på en gång eftersom hon fortfarande verkade lite besvärad. De ville så klart se så att föremålet, som vi ännu inte vet vad det var satt kvar i matstrupen eller så...
Vi försökte ge lill tjejen vatten, men det ville hon inte ha. Verkade som att det gjorde ont att dricka och att det inte ville ner riktigt... kanske satt det något där ändå??
Vi kom till akutmottagningen och blev visade in i ett rum där de kollade Haileys syresättning och temp. Allt såg fint ut på den fronten, men de ville fortfarande röntga henne för att se att föremålet inte satt kvar eller att det var något farlig som hon hade stoppat i sig.
Vi väntade i alla evighet... kan det inte gå lite fortare när det gäller små barn kan man ju undra, men nej inte det inte... Phu, Hailey började bli väldigt otålig och trött, vilket betyder att vi hade en väldigt arg och ledsen tjej som alla stirrade irriterat på i väntrummet! Vi kan ju inte rå för att hon är arg, ledsen och uttråkad! Försök själv att säga till en nio månader gammal bebis att vara lugn och tyst, så ska ni få se att det inte alls är så lätt, så glo bäst fan ni vill!
Det satt en gammal dam i vänrummet tillsammans med oss som hela tiden kallade Hailey för lilla pojken, trots att vi sa att det var en tjej minst tusen gånger och sedan började hon kalla Marre för pappa!
Jo, det var så här att jag tog Hailey ifrån Marre för en stund och då blev Hailey väldigt kinkig, som om hon inte redan var det innan, men jag försökte få henne att sova... Dödsdömt!
Då slänger tanten ur sig att: -Jaha, det vaerkar vara en pappas lilla flicka. Ja, det är ju så pappor och deras små flickor... Sedan var hon självklart tvungen att upprepa det två hundra gånger och Marre blev bara rödare och rödare för varje gång... Men hon höll sig, tack gode gud för det!
Hailey fick i sig lite utav min hemmagjorda äpple och banankräm under besöket på akuten i alla fall, så nog hade föremålet tagit sig ner i magen i alla fall.
På röntgen bilderna såg de inget farligt och vi fick till vår lättand äntligen åka hem efter otaliga timmar, men blev tillsagda att komma tillbaka om hon skulle visa sig ha ont i magen eller svårt med avföringen. klart, att vi kommer då!
Väl hemma somna Hailey som en stock och vi slängde i oss lite mat. Tur att jag plockat fram färdiga matlådor till just idag, utan att veta att de skulle uppskattas så mycket som efter en hel dag utan mat! =)
Efter maten satte Marre sig ner för att sy och fixa lite med sina byxor. Hon verkar konstigt nog trivas vid symaskinen... =P
Själv ställde jag mig vid spisen och tillverkade en ny bamse sats med äpple och banankräm till Hailey som snällt satt vid min sida i sin matstol och tittade på.
Nu har Hailey äntligen somnat efter många om och men, så nu sitter vi här och tar det lugnt för första gången idag och bara njuter av stillheten och tystnaden... Ääääntligen!
En sak till som Hailey har börjat med förresten, hon vägrar dricka sin kvällsvälling om vi ger henne den. Hon kan minsann själv och ska då dricka den själv också. Där ser man, precis som sin mor, KAN SJÄLV!
Imorgon blir det ett möte, sen hem en liten stund för att senare åka hem till min mamma och ge henne sin kattmat som hon väntat på alldeles för länge enligt hennes katt... Sorry, Simba!
Vi ska även se till att palla äpplen hos Nilla medan vi ändå är i Bälgviken.
När vi sedan kommer hem ska Marre iväg och träna och jag och Hailey får en liten mys stund för oss själva... Fullbokad dag alltså! Woohoo!
Hörs imorgon! Godnatt alla glada där ute!
Hon började hosta och skrika hysteriskt, så vi gick in med henne till badrummet. Hon började spy upp en massa slem och så kom det lite blod i slemmet. Jag stoppade fingrarna i halsen på henne några gånger för att försöka få henne att spy upp det hon satt i halsen, men det funkade inte tyvärr...
Hon fortsatte att dreggla och spy upp slem och var väldigt ledsen, men lugnade sig till slut och faran verkade vara över.
Marre ringde sjukvårdsrådgivningen för säkerhets skull och de ville att vi skulle åka in med Hailey till akuten på en gång eftersom hon fortfarande verkade lite besvärad. De ville så klart se så att föremålet, som vi ännu inte vet vad det var satt kvar i matstrupen eller så...
Vi försökte ge lill tjejen vatten, men det ville hon inte ha. Verkade som att det gjorde ont att dricka och att det inte ville ner riktigt... kanske satt det något där ändå??
Vi kom till akutmottagningen och blev visade in i ett rum där de kollade Haileys syresättning och temp. Allt såg fint ut på den fronten, men de ville fortfarande röntga henne för att se att föremålet inte satt kvar eller att det var något farlig som hon hade stoppat i sig.
Vi väntade i alla evighet... kan det inte gå lite fortare när det gäller små barn kan man ju undra, men nej inte det inte... Phu, Hailey började bli väldigt otålig och trött, vilket betyder att vi hade en väldigt arg och ledsen tjej som alla stirrade irriterat på i väntrummet! Vi kan ju inte rå för att hon är arg, ledsen och uttråkad! Försök själv att säga till en nio månader gammal bebis att vara lugn och tyst, så ska ni få se att det inte alls är så lätt, så glo bäst fan ni vill!
Det satt en gammal dam i vänrummet tillsammans med oss som hela tiden kallade Hailey för lilla pojken, trots att vi sa att det var en tjej minst tusen gånger och sedan började hon kalla Marre för pappa!
Jo, det var så här att jag tog Hailey ifrån Marre för en stund och då blev Hailey väldigt kinkig, som om hon inte redan var det innan, men jag försökte få henne att sova... Dödsdömt!
Då slänger tanten ur sig att: -Jaha, det vaerkar vara en pappas lilla flicka. Ja, det är ju så pappor och deras små flickor... Sedan var hon självklart tvungen att upprepa det två hundra gånger och Marre blev bara rödare och rödare för varje gång... Men hon höll sig, tack gode gud för det!
Hailey fick i sig lite utav min hemmagjorda äpple och banankräm under besöket på akuten i alla fall, så nog hade föremålet tagit sig ner i magen i alla fall.
På röntgen bilderna såg de inget farligt och vi fick till vår lättand äntligen åka hem efter otaliga timmar, men blev tillsagda att komma tillbaka om hon skulle visa sig ha ont i magen eller svårt med avföringen. klart, att vi kommer då!
Väl hemma somna Hailey som en stock och vi slängde i oss lite mat. Tur att jag plockat fram färdiga matlådor till just idag, utan att veta att de skulle uppskattas så mycket som efter en hel dag utan mat! =)
Efter maten satte Marre sig ner för att sy och fixa lite med sina byxor. Hon verkar konstigt nog trivas vid symaskinen... =P
Själv ställde jag mig vid spisen och tillverkade en ny bamse sats med äpple och banankräm till Hailey som snällt satt vid min sida i sin matstol och tittade på.
Nu har Hailey äntligen somnat efter många om och men, så nu sitter vi här och tar det lugnt för första gången idag och bara njuter av stillheten och tystnaden... Ääääntligen!
En sak till som Hailey har börjat med förresten, hon vägrar dricka sin kvällsvälling om vi ger henne den. Hon kan minsann själv och ska då dricka den själv också. Där ser man, precis som sin mor, KAN SJÄLV!
Imorgon blir det ett möte, sen hem en liten stund för att senare åka hem till min mamma och ge henne sin kattmat som hon väntat på alldeles för länge enligt hennes katt... Sorry, Simba!
Vi ska även se till att palla äpplen hos Nilla medan vi ändå är i Bälgviken.
När vi sedan kommer hem ska Marre iväg och träna och jag och Hailey får en liten mys stund för oss själva... Fullbokad dag alltså! Woohoo!
Hörs imorgon! Godnatt alla glada där ute!
Dåligt utav mig!
Jag vet att jag inte har skrivit något i bloggen på länge, men det beror på att vi har haft det väldigt tufft här hemma på alla tänkbara sätt...
Än en gång gick våra drömmar upp i rök. Inte för att det är något ovanligt med motvind för oss, men det slår lika hårt för det!
Marres dröm är ju som sagt att få gå en snickarutbildning och nu hade hon chansen. Hon hade 20 dagar kvar till hon skulle komma in på den och dessutom få den betald, men med 20 dagar kvar till utbildningens start så får hon reda på att de har tagit bort just den utbildningen och drömmen gick upp i rök igen!
Hon har tidigare försökt komma in på den här utbildningen många gånger, men då har det varit annat som stått i vägen. Denna gång lades utbildningen ner! Man kan ju undra vilka oddsen är, men men... Bara att hitta på nåt annat och kämpa vidare!
Pappa, Marie, Madde och Finn har åkt till Azorerna för att avnjuta semestern som vi egentligen skulle följt med på, men tyvärr inte hade chansen att följa...
Hailey går igenom sin första trots period och den är trotsig må jag säga. Vår lilla tjej har verkligen en egen vilja och kan visa det med enorma ilske utbrott... Hoppas det går över snart, fast man vet ju att barn har trots perioder och att det kommer fler. =P
Nu hoppas vi på lite med vind och jag lovar att försöka uppdatera er oftare och inte strunta i att skriva abara för att jag är nere eller har det jobbigt!
Ni vet det där svarta hålet som man ibland kan trilla ner riktigt djupt i?? Där har jag befunnit mig den senaste tiden och har varken haft lust eller ork med något alls, men jag tänker inte låta det hålla mig kvar! Nu kämpar vi och det är med näbbar och klor!
Hörs kanske senare idag då! ;)
Än en gång gick våra drömmar upp i rök. Inte för att det är något ovanligt med motvind för oss, men det slår lika hårt för det!
Marres dröm är ju som sagt att få gå en snickarutbildning och nu hade hon chansen. Hon hade 20 dagar kvar till hon skulle komma in på den och dessutom få den betald, men med 20 dagar kvar till utbildningens start så får hon reda på att de har tagit bort just den utbildningen och drömmen gick upp i rök igen!
Hon har tidigare försökt komma in på den här utbildningen många gånger, men då har det varit annat som stått i vägen. Denna gång lades utbildningen ner! Man kan ju undra vilka oddsen är, men men... Bara att hitta på nåt annat och kämpa vidare!
Pappa, Marie, Madde och Finn har åkt till Azorerna för att avnjuta semestern som vi egentligen skulle följt med på, men tyvärr inte hade chansen att följa...
Hailey går igenom sin första trots period och den är trotsig må jag säga. Vår lilla tjej har verkligen en egen vilja och kan visa det med enorma ilske utbrott... Hoppas det går över snart, fast man vet ju att barn har trots perioder och att det kommer fler. =P
Nu hoppas vi på lite med vind och jag lovar att försöka uppdatera er oftare och inte strunta i att skriva abara för att jag är nere eller har det jobbigt!
Ni vet det där svarta hålet som man ibland kan trilla ner riktigt djupt i?? Där har jag befunnit mig den senaste tiden och har varken haft lust eller ork med något alls, men jag tänker inte låta det hålla mig kvar! Nu kämpar vi och det är med näbbar och klor!
Hörs kanske senare idag då! ;)
fredag 23 september 2011
Kolla in huset!!!
Jaha, då var det dags för mormor och morfar att sälja sitt fina hus med sjötomt i Borsökna efter bra många fina år där...
Vi kommer sakna huset eftersom vi växt upp med det, men samtidigt så känns det härligt att de ska flytta till en ny fin lägenhet liiite närmare oss... Även om det där med närmare bara gäller en pytte liten bit! =P
Kika in deras hus som är till försäljning på denna länk om ni är nyfikna eller på husjakt!
http://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-borsokna-eskilstuna-kommun-klippstigen-4-2676215
Vi kommer sakna huset eftersom vi växt upp med det, men samtidigt så känns det härligt att de ska flytta till en ny fin lägenhet liiite närmare oss... Även om det där med närmare bara gäller en pytte liten bit! =P
Kika in deras hus som är till försäljning på denna länk om ni är nyfikna eller på husjakt!
http://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-borsokna-eskilstuna-kommun-klippstigen-4-2676215
Ljuvligt höstig kantarellmacka!
Rosta 2 skivor fiberrost som du brer med margarin.
Grovhacka 1 gul lök och stek tillsammans med de skivade gula kantarellerna i smör.
Salta och peppra efter smak.
Bre ut kantarellsteket över bröden och servera!
Mums, enligt min älskade och hur simpelt och snabbt som helst!
Svamp plock och lunch hos mamma!
Idag lämnade vi Hailey till hennes moster Jenny på morgonkvisten, sen bar det av till min sköterska för uppföljning.
Jag hade näääästan gått upp ett kilo sen sist jag var där. Efter vägningen blev det dags för samtal och sköterskan babblade på om allt och inget, men jag hade verkligen ingen lust alls att prata idag hur gullig hon än är. Jag ville bara där ifrån och komma ut till mamma någon gång idag!
När jag väl fick gå ifrån sköterskan, så styrde jag och Marre färden vidare ut till mamma i Bälgviken för att bege oss ut i Bälgviks skogarna med mamma och plocka svamp.
Vi åkte med mammas bil en bit iväg för att komma till en riktig svampskog som mamma uttryckte det. Vi hade siktet inställt på massvis med gula kantareller, men sådana hittade vi bara några få utav. Vi ställde om siktet till trattkantareller istället och hittade massvis!
Efter allt mys i skogen bar det av hem till mamma för en sen lunch. Gud, vad skönt det var med frisk luft och lugn i skogen!
Mamma bjöd på kyckling wok och det var himmelskt gott. Tack mamma!
Vid fem tiden hämtade vi Hailey ifrån Jenny, som spenderat dagen i badhuset. Det hade gått hur bra som helst! =)
Det var en trött liten tjej vi fick hem, men härligt att se henne igen. Vad man saknar de små liven efter bara någon timme!
Väl hemma var det bara för mig att starta rensningen av svampen och steka den... Oj, oj, oj vilken tid det tog. Det var ju en hel stor kasse!
Nu värker axlar och nacke efter att ha stått i 3 timmar och stekt och rensat svampen...
Jag slängde ihop Marres favorit kantarellmacka till henne av de få gula kantarellerna som vi hittat. Recept kommer inom kort, hur enkelt som helst dessutom!
Nu återstår hårfärgning här hemma och idol tittande innan vi har gjort vårt för idag! Phu, helt slut!
Imorgon blir det middag hos älg middag hos mormor och morfar, men innan det ska vi hämta bilbarnstolen på babyproffsen till Hailey! Tack pappa och Marie för den!
Jag hade näääästan gått upp ett kilo sen sist jag var där. Efter vägningen blev det dags för samtal och sköterskan babblade på om allt och inget, men jag hade verkligen ingen lust alls att prata idag hur gullig hon än är. Jag ville bara där ifrån och komma ut till mamma någon gång idag!
När jag väl fick gå ifrån sköterskan, så styrde jag och Marre färden vidare ut till mamma i Bälgviken för att bege oss ut i Bälgviks skogarna med mamma och plocka svamp.
Vi åkte med mammas bil en bit iväg för att komma till en riktig svampskog som mamma uttryckte det. Vi hade siktet inställt på massvis med gula kantareller, men sådana hittade vi bara några få utav. Vi ställde om siktet till trattkantareller istället och hittade massvis!
Efter allt mys i skogen bar det av hem till mamma för en sen lunch. Gud, vad skönt det var med frisk luft och lugn i skogen!
Mamma bjöd på kyckling wok och det var himmelskt gott. Tack mamma!
Vid fem tiden hämtade vi Hailey ifrån Jenny, som spenderat dagen i badhuset. Det hade gått hur bra som helst! =)
Det var en trött liten tjej vi fick hem, men härligt att se henne igen. Vad man saknar de små liven efter bara någon timme!
Väl hemma var det bara för mig att starta rensningen av svampen och steka den... Oj, oj, oj vilken tid det tog. Det var ju en hel stor kasse!
Nu värker axlar och nacke efter att ha stått i 3 timmar och stekt och rensat svampen...
Imorgon blir det middag hos älg middag hos mormor och morfar, men innan det ska vi hämta bilbarnstolen på babyproffsen till Hailey! Tack pappa och Marie för den!
torsdag 22 september 2011
Explosion på djursjukhuset!
Jag fullkomligt exploderade på djursjukhuset i Strömsholm igår kväll!
jag och Marre ligger i sängen runt elva tiden igår kväll och myser med Freaky. Han börjar tvätta sig mellan benen och sedan börjar han dra i något och jag tänker: - Vad fan är det han drar i för inte drar han så där hårt i snoppen!?
Nej, jag hade rätt det var inte snoppen han drog i utan djursjukhuset hade glömt att ta bort kateter fästet som de sytt fast utanpå buken på honom!
jag tar genast upp telefonen och skäller ut den stackares sköterskan som svarar. Vad fan är det här?? Så här får det fan inte gå till!
Hon ber så hemskt mycket om ursäkt och frågar om jag själv kan ta bort de två suturerna som fästet sitter med. Visst, kan jag det... Men jag är fortfarande vansinnig!
Jag och Marre hjälps åt att ta bort suturen. Det var bara en för den andra har Freaky tydligen lyckats slita bort själv!
Jaja, nu är stygnen och manicken borta och Strömsholms djursjukhus utskällt och klart! =P
Idag kom far min och hälsade på här hemma efter sitt jobb. Han ville förstås bli klippt och fin. Sagt och gjort!
Vi drack lite kaffe och busade med Hailey. När pappa skulle gå drog han fram ett kuvert som han överlämnade till mig. Jag undrade förstås vad det var, men han sa bara att det får du väl se när du öppnar det.
Jag slet upp kuvertet snabbt som attan och där i låg ett presentkort på babyproffsen på 2000 kronor! Nu kan Hailey får en ny bilbarnstol alltså! Gud, vilken lättnad och vad glada vi blev! Det bidde kramkalas här hemma!
Imorgon blir det först besök hos min sköterska, sen ut i svampskogen med mamma + mat, sen bär det av hemåt för att färga och klippa hår! Woohoo, fullbokad dag!
jag och Marre ligger i sängen runt elva tiden igår kväll och myser med Freaky. Han börjar tvätta sig mellan benen och sedan börjar han dra i något och jag tänker: - Vad fan är det han drar i för inte drar han så där hårt i snoppen!?
Nej, jag hade rätt det var inte snoppen han drog i utan djursjukhuset hade glömt att ta bort kateter fästet som de sytt fast utanpå buken på honom!
jag tar genast upp telefonen och skäller ut den stackares sköterskan som svarar. Vad fan är det här?? Så här får det fan inte gå till!
Hon ber så hemskt mycket om ursäkt och frågar om jag själv kan ta bort de två suturerna som fästet sitter med. Visst, kan jag det... Men jag är fortfarande vansinnig!
Jag och Marre hjälps åt att ta bort suturen. Det var bara en för den andra har Freaky tydligen lyckats slita bort själv!
Jaja, nu är stygnen och manicken borta och Strömsholms djursjukhus utskällt och klart! =P
Idag kom far min och hälsade på här hemma efter sitt jobb. Han ville förstås bli klippt och fin. Sagt och gjort!
Vi drack lite kaffe och busade med Hailey. När pappa skulle gå drog han fram ett kuvert som han överlämnade till mig. Jag undrade förstås vad det var, men han sa bara att det får du väl se när du öppnar det.
Jag slet upp kuvertet snabbt som attan och där i låg ett presentkort på babyproffsen på 2000 kronor! Nu kan Hailey får en ny bilbarnstol alltså! Gud, vilken lättnad och vad glada vi blev! Det bidde kramkalas här hemma!
Imorgon blir det först besök hos min sköterska, sen ut i svampskogen med mamma + mat, sen bär det av hemåt för att färga och klippa hår! Woohoo, fullbokad dag!
onsdag 21 september 2011
Dagverksamheten/ Ätstöd!
Pratade i telefon med en utav tjejerna som jobbar på dagverksamheten / Ätstöd och bestämde att på måndag dit på informations möte.
Tankarna kring detta är många och kluvna!
Jag är livrädd för att släppa kontrollen och äta saker som jag inte vet vad det är i. Jag är också rädd att jag inte själv får välja vad eller hur mycket jag ska äta utav de olika sakerna, sen hatar jag husmanskost och är rädd att det är det som kommer att serveras... Bläää!
De nämnde även vila efter maten och jag som inte klarar av att sitta och bara glo. Jag måste ju få ha något att göra i alla fall... Orkar inte med mina tankar annars!
Vill börja där för att bli frisk, men vill inte bli fet eller behöva äta för mycket skit... Jag vill bara äta normalt, inte över äta så att jag går upp för mycket.
Jag vill ju inte gå upp till 78 kg igen, om jag säger så...
Kluven, nervös, ångestladdad, uppspelt... Ja gud ja, alla känslor och tankar på en och samma gång!
Tankarna kring detta är många och kluvna!
Jag är livrädd för att släppa kontrollen och äta saker som jag inte vet vad det är i. Jag är också rädd att jag inte själv får välja vad eller hur mycket jag ska äta utav de olika sakerna, sen hatar jag husmanskost och är rädd att det är det som kommer att serveras... Bläää!
De nämnde även vila efter maten och jag som inte klarar av att sitta och bara glo. Jag måste ju få ha något att göra i alla fall... Orkar inte med mina tankar annars!
Vill börja där för att bli frisk, men vill inte bli fet eller behöva äta för mycket skit... Jag vill bara äta normalt, inte över äta så att jag går upp för mycket.
Jag vill ju inte gå upp till 78 kg igen, om jag säger så...
Kluven, nervös, ångestladdad, uppspelt... Ja gud ja, alla känslor och tankar på en och samma gång!
Höstsoppa på mitt sätt!
Detta recept hittade jag på idag till lunch. Hoppas ni ska uppskatta det lika mycket som vi gjorde!
Höst soppa: (Stor kok)
400 - 500 g nötfärs (10%)
3 morötter
2 gula lökar
1 stor vitlöksklyfta
0,5 l trattkantareller
3 stora potatisar
3 stora färska rödbetor
1,5 köttbuljong tärning
½ tsk grov malen svartpeppar
1 tsk paprika pulver
1,5 tsk malen kryddpeppar
1,5 tsk salt
6 st lagerblad
1,5 l vatten
Gör så här:
Bryn köttfärsen i en gryta.
Skiva morötterna och löken.
Dela vitlöken i 4 delar, tillsätt detta i grytan med köttfärsen.
Tillsätt även vattnet och kryddorna + buljongen.
Dela potatisen och rödbetorna i klyftor, tillsätt detta i grytan och låt koka till potatisen och rödbetorna är nästan klara, då tillsätter du trattkantarellerna.
Jag hade inte färska rödbetor hemma, så de syns därför inte i soppan. Det går ju hur bra som helst att servera soppan med inlagda rödbetor vid sidan om också!
Servera och njut av en höstig soppa!
400 - 500 g nötfärs (10%)
3 morötter
2 gula lökar
1 stor vitlöksklyfta
0,5 l trattkantareller
3 stora potatisar
3 stora färska rödbetor
1,5 köttbuljong tärning
½ tsk grov malen svartpeppar
1 tsk paprika pulver
1,5 tsk malen kryddpeppar
1,5 tsk salt
6 st lagerblad
1,5 l vatten
Gör så här:
Bryn köttfärsen i en gryta.
Skiva morötterna och löken.
Dela potatisen och rödbetorna i klyftor, tillsätt detta i grytan och låt koka till potatisen och rödbetorna är nästan klara, då tillsätter du trattkantarellerna.
Servera och njut av en höstig soppa!
Skitzofren??
Gårdagen började med att jag sov alldeles för länge, så jag var totalt slut när jag vaknade.
Jag vaknade första gången vid halv tio, men insåg att det var min sovmorgon och den skulle jag minsann ta vara på trots att jag var pigg när jag vaknade då... Sagt och gjort, så jag tvingade mig själv att somna om och sov så länge som till elva!
Väl uppe på benen, så var det bara att kliva in i en dusch, som tog evigheter. Jag menar, någon gång måste jag ju ta tag i det där med att raka benen... Herregud, vilken djungel jag åstadkommit genom att skita i det alldeles för länge!
Jag frös sedan som en gris hela dagen, då jag rakat benen och tagit bort min vinterpäls... Brrr!
Sedan bar det av ner mot stan för att titta efter vinterkläder och overall till lilla Hailey. Under tiden vi skulle gå på stan så fick Hailey leka lite med moster Jenny.
Jag hämtade mitt läkarintyg för resan hos läkaren och sedan vandrade vi runt hela stan, men vart har alla affärerna tagit vägen??
De hade ju stängt mer än hälften av alla affärer och lokalerna gapade tomma!
Vi hittade inget alls till Hailey på stan förutom en kandidat till overall förstås. Vi köpte den inte då vi ville titta vidare innan vi bestämde oss.
Vi tittade och tittade, men fann inget. Det får nog bli den overallen i alla fall till sist...
Vi åkte till Klädhuset M också och där hittade vi en fleece dräkt och en body i alla fall, billiga var de också! Woohoo!
Åkte till babyproffsen också för att kika på bilbarnstol. Hailey har ju vuxit så dant att hon nu måste ha en ny. Vi hittade en som vi tror skulle bli bra till lill tjejen, men faaan vad dyrt det är! Aj, aj skriker plånboken!
Efter vår misslyckade shopping runda, bar det av hem till Jenny för att hämta vår lilla stjärna igen. Hailey var kinkig och ville inget alls när vi kom hem, inte sova, inte vara vaken, inte leka, inte äta... Inget!
Morfar ringde mig tidigare under dagen och frågade om han fick bjuda på älgmiddag på lördag. Jag meddelande att jag skulle höra av mig med ett svar senare på dagen.
När vi kommit hem började jag bli superstressad över den där middagen, dels maten och störst del för att det var en familjemiddag och Johnny inte skulle vara där. Det kanske blir jätte jobbigt, för då kanske det slår en i ansiktet igen att det verkligen har skett...?
Jag grinade lite här hemma och skakade som ett asplöv, sen ringde jag mamma för att spy galla... Vi pratade länge och hon lugnade mig en hel del, så att jag kunde samla mig för att ringa mormor och morfar med svaret att vi kommer klockan 14 på lördag.
Efter samtalet med mormor ringde jag mamma igen. Hon hade det jobbigt med allt just då och grinade en skvätt hon med. Min tur att lugna henne alltså... Vi kör varannan gång tror jag visst! =P
Känns skönt att ha kommit mamma så nära igen i alla fall!
Min lilla familj och jag avslutade kvällen här hemma med att titta på Idol och sedan ett av snitt av Vampire diaries och ett avsnitt av nya 2 ½ män. Mysigt, men till slut måste man ju tacka för dagen, dra täcket över huvudet och somna...
Jag vaknade första gången vid halv tio, men insåg att det var min sovmorgon och den skulle jag minsann ta vara på trots att jag var pigg när jag vaknade då... Sagt och gjort, så jag tvingade mig själv att somna om och sov så länge som till elva!
Väl uppe på benen, så var det bara att kliva in i en dusch, som tog evigheter. Jag menar, någon gång måste jag ju ta tag i det där med att raka benen... Herregud, vilken djungel jag åstadkommit genom att skita i det alldeles för länge!
Jag frös sedan som en gris hela dagen, då jag rakat benen och tagit bort min vinterpäls... Brrr!
Sedan bar det av ner mot stan för att titta efter vinterkläder och overall till lilla Hailey. Under tiden vi skulle gå på stan så fick Hailey leka lite med moster Jenny.
Jag hämtade mitt läkarintyg för resan hos läkaren och sedan vandrade vi runt hela stan, men vart har alla affärerna tagit vägen??
De hade ju stängt mer än hälften av alla affärer och lokalerna gapade tomma!
Vi hittade inget alls till Hailey på stan förutom en kandidat till overall förstås. Vi köpte den inte då vi ville titta vidare innan vi bestämde oss.
Vi tittade och tittade, men fann inget. Det får nog bli den overallen i alla fall till sist...
Åkte till babyproffsen också för att kika på bilbarnstol. Hailey har ju vuxit så dant att hon nu måste ha en ny. Vi hittade en som vi tror skulle bli bra till lill tjejen, men faaan vad dyrt det är! Aj, aj skriker plånboken!
Efter vår misslyckade shopping runda, bar det av hem till Jenny för att hämta vår lilla stjärna igen. Hailey var kinkig och ville inget alls när vi kom hem, inte sova, inte vara vaken, inte leka, inte äta... Inget!
Morfar ringde mig tidigare under dagen och frågade om han fick bjuda på älgmiddag på lördag. Jag meddelande att jag skulle höra av mig med ett svar senare på dagen.
När vi kommit hem började jag bli superstressad över den där middagen, dels maten och störst del för att det var en familjemiddag och Johnny inte skulle vara där. Det kanske blir jätte jobbigt, för då kanske det slår en i ansiktet igen att det verkligen har skett...?
Jag grinade lite här hemma och skakade som ett asplöv, sen ringde jag mamma för att spy galla... Vi pratade länge och hon lugnade mig en hel del, så att jag kunde samla mig för att ringa mormor och morfar med svaret att vi kommer klockan 14 på lördag.
Efter samtalet med mormor ringde jag mamma igen. Hon hade det jobbigt med allt just då och grinade en skvätt hon med. Min tur att lugna henne alltså... Vi kör varannan gång tror jag visst! =P
Känns skönt att ha kommit mamma så nära igen i alla fall!
Min lilla familj och jag avslutade kvällen här hemma med att titta på Idol och sedan ett av snitt av Vampire diaries och ett avsnitt av nya 2 ½ män. Mysigt, men till slut måste man ju tacka för dagen, dra täcket över huvudet och somna...
måndag 19 september 2011
Ett litet äventyr i skogen!
Marre har tydligen varit ute i skogen och skördat halva tillgången på svamp. Detta är vad hon hade med sig hem och då har hon även gett bort över hälften till sin pappa som hon var ute i skogen och plockade dem tillsammans med!
Marre berättade när hon kom hem att hennes pappa och hon gått vilse under skogsvistelsen och fick gå en bra bit för att komma tillbaka till bilen igen. När de kommer tillbaka till bilen står det en man bredvid den och klistrar en lapp på rutan. Marre ser bara att någon står och pillar på bilen och tänker genast att det är en biltjuv eftersom de ställt bilen på en avlägsen liten väg.
Det var ingen biltjuv utan bara en man som bodde i huset som vägen ledde till som ville informera om att de var hjärtligt välkomna att gå på vägen till fots, men att de skulle lämna bilen vid den stora vägens vägkant istället. Detta eftersom han var orolig för inbrottstjuvar och att vägen var privat ägd.
Han hade tydligen nyligen haft inbrott i sitt hus och ville ju självklart inte att det skulle hända igen.
Uppmärksamma Marre hade inte ens sett att det fanns ett hus vid vägen, men att den var privat hade hon inte kunnat veta eftersom det inte fanns någon som helst skylt om det.
Hon bad så hemskt mycket om ursäkt och om hon hade gjort honom orolig. Han var trevlig och sa att det inte var någon fara.
Här hemma satt Hailey i sin gåstol och lekte med en tidning. jag gick på toa i 1 minut och när jag kommer ut har Hailey tappat tidningen på golvet, böjt sig efter den och lyckats hoppa ur sin gåstol! Som tur var låg hon bara där och log, ingen fara alltså... Phu!
Jag har så sjukt ont i magen nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och ändå sitter jag här och skriver. Jag kan bara inte göra nånting. Måste jag sitta helt still, som nu på grund av smärtan, så hittar jag i alla fall på något. Den här gång fick bloggen bli mitt offer!
Det var ingen biltjuv utan bara en man som bodde i huset som vägen ledde till som ville informera om att de var hjärtligt välkomna att gå på vägen till fots, men att de skulle lämna bilen vid den stora vägens vägkant istället. Detta eftersom han var orolig för inbrottstjuvar och att vägen var privat ägd.
Han hade tydligen nyligen haft inbrott i sitt hus och ville ju självklart inte att det skulle hända igen.
Uppmärksamma Marre hade inte ens sett att det fanns ett hus vid vägen, men att den var privat hade hon inte kunnat veta eftersom det inte fanns någon som helst skylt om det.
Hon bad så hemskt mycket om ursäkt och om hon hade gjort honom orolig. Han var trevlig och sa att det inte var någon fara.
Här hemma satt Hailey i sin gåstol och lekte med en tidning. jag gick på toa i 1 minut och när jag kommer ut har Hailey tappat tidningen på golvet, böjt sig efter den och lyckats hoppa ur sin gåstol! Som tur var låg hon bara där och log, ingen fara alltså... Phu!
Jag har så sjukt ont i magen nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och ändå sitter jag här och skriver. Jag kan bara inte göra nånting. Måste jag sitta helt still, som nu på grund av smärtan, så hittar jag i alla fall på något. Den här gång fick bloggen bli mitt offer!
En plågsam historia!
Det här med visdomständer som vill eller inte vill komma upp är verkligen en plågsam historia! jag har sjukt ont i munnen nu och är svullen, som tur är syns det inte utanpå än...
Tanden har liksom gjort ett litet hål i tandköttet som skaver och värker. Det verkar tyvärr inte bättre än att den tänker bli infekterad heller.. Aj aj, säger jag bara!
Det gör så fruktansvärt ont att äta också, blir till och med riktigt svårt!
Har varit ute en sväng med Hailey och hälsat på affären igen, då jag glömde köpa duschtvål. Utan tvål får man inga vänner, så det var bara att knalla dit och inhandla det då!
Nu är Marre ute i skogen och plockar kantareller i alla dess former med sin pappa. Fick ett meddelande ifrån henne tidigare med en bild på en trattkantarell. Hon undrade om det verkligen var det, men det var det ju så det var bara för henne att börja plocka!
Hailey sover så sött här i sin vagn och katten är lat han med... Så nu ska väl jag lata mig lite jag också!
Vi får se hur mycket skoj Marre kommer hem med senare då! =)
Tanden har liksom gjort ett litet hål i tandköttet som skaver och värker. Det verkar tyvärr inte bättre än att den tänker bli infekterad heller.. Aj aj, säger jag bara!
Det gör så fruktansvärt ont att äta också, blir till och med riktigt svårt!
Har varit ute en sväng med Hailey och hälsat på affären igen, då jag glömde köpa duschtvål. Utan tvål får man inga vänner, så det var bara att knalla dit och inhandla det då!
Nu är Marre ute i skogen och plockar kantareller i alla dess former med sin pappa. Fick ett meddelande ifrån henne tidigare med en bild på en trattkantarell. Hon undrade om det verkligen var det, men det var det ju så det var bara för henne att börja plocka!
Vi får se hur mycket skoj Marre kommer hem med senare då! =)
Kirrat och klart!
Vaknade redan vid halv åtta i morse när alarmet på mobilen ringde. Usch, vad jag önskade att jag fick sova länge då. Det var ju så varmt och gosigt i sängen, dessutom låg ju katten kvar under min arm och myste...
Nehe, bara att kliva upp och göra det som måste göras, trots min motvilja.
Jag började med att ringa mamma som jag lovat väcka eftersom hon skulle med mig till läkaren idag, då jag inte alls kände för att gå dit och ville ha stöd och någon som kunde påminna mig om vad jag gjorde där egentligen.
Mamma svarade yrvaket i telefonen och sa att hon inte alls var med i gamet än. Sen när jag började babbla om oviktiga saker bara för att väcka henne lite grann, så spotta hon bara ur sig: -Vi pratar mer sen när jag är vaken!
Tror visst mamma och jag har samma underbara morgonhumör! Haha!
Jag hoppade in i duschen och fixade allt som skulle fixas här på morgonen innan läkarbesöket klockan nio. Hmm... efter en stund slog tanken mig att mamma kanske hade somnat om eftersom hon var så himla trött. Tog genast upp telefonen och ringde henne, men hon var vaken och höll på att gurgla munskölj, så det blev att kort samtal det med!
Väckte Marre kvart över åtta och sa att vi måste ju åka snart. Hon ville tydligen inte heller vakna + att jag fick en massa gnäll om att jag babblar för mycket på morgonen från henne med då... Jag verkar onekligen populär idag!
Hailey sken dock som en sol när jag väckte henne... Alltid nåt!
Väl framme vid läkaren står jag utanför och trampar och väntar på att mamma ska komma och hon var lite sen. Det har jag då fan nästan aldrig varit med om tidigare! Hon som alltid är tio minuter tidig eller på pricken. Jag är chockad, mamma!
Vi gick upp och fick komma in till läkaren på en gång. Jag förklara hur allt var och vad jag gjorde där. Jag fick tre nya recept och ett läkarintyg på att jag inte fick åka på någon resa...
Pratade lite med henne om min struliga mage och hon sa bara i vanlig ordning att det ordnar sig med tiden. Håll ut!
Det sa hon för ett halv år sen också, men hur lång tid ska det ta då, kan man ju undra!?!
Vi pratade även om dagverksamheten på ät stöd och att jag nu ska börja där och så snart jag gör det så blir jag sjukskriven för att kunna gå där. Det är ju på heltid, trots allt... Det tar emot att börja där, samtidigt som jag verkligen vill det. Jag vet ju varför det tar emot och det är ju för att jag måste släppa kontrollen som jag just nu håller i med järnhand... Läskigt värre, men kanske även det ett måste?!
Man får ju gå på samtal där varje dag också, så det ska nog gå bra... Det finns bara en sak till jag oroar mig för och det är att jag faktiskt inte är ensam där utan det är ju en grupp med människor, som jag inte känner och jag som har så svårt med nya människor eftersom jag är så osäker på mig själv.
Hoppas verkligen att det går bra i alla fall, men läskigt är det och skrämmande!
När vi var klara hos läkaren åkte mamma och jag till Willys för att handla. På något konstigt vis så tycker jag att det är mysigt att handla med mamma, vet faktiskt inte varför egentligen, men mysigt är det!
Vi stannade även till på Ica Maxi eftersom jag skulle ha lite grejer där ifrån och mamma hemskt gärna ville ha en speciell glas blandning apelsin, choklad och vanilj. Den verkar bara finnas på Ica med deras egna märke, så jag tipsade mamma om det och hon högg direkt!
Är det jag som minns fel eller är det någon annan som kommer ihåg att det förut fanns ett 2 liters packet glass med smakerna apelsin, choklad och banan??
Jag är nästan hundra på att det fanns och att mamma alltid köpte den förut när vi var små, men det mindes inte hon... Så det kanske är jag som fått allt om bakfoten i alla fall då?
Ja ja, nog med handlande! Efter att ha åkt runt och handlat, så anlände vi till slut hemma hos mig för att dricka lite kaffe och hälsa på Hailey.
Mamma och Hailey myste lite och vi drack vårt kaffe, men inte så mycket mer än så... Måste säga att den här ovanligt tidiga morgonen gjorde oss båda sega och helt enkelt off.
Marre masade sig ner till stan för att uträtta några ärenden. Vi hatar måsten, trots allt finns dem!
Hailey vägrade sova och äta, men till slut efter att jag låtit henne trötta ut sig en stund med gap och skrik i sängen så somnade hon... Phu!
Mamma åkte hem och Marre kom hem strax därefter igen, nu ligger katten bredvid mig och sover, Marre på min andra sida och sover och Hailey sover sött i sin vagn. Bara jag som lyckats hålla ögonen öppna än så länge alltså!
Tror inte det blir så många knop här hemma idag, men man vet ju aldrig när rastlösheten sätter in! Det återstår att se!
Nehe, bara att kliva upp och göra det som måste göras, trots min motvilja.
Jag började med att ringa mamma som jag lovat väcka eftersom hon skulle med mig till läkaren idag, då jag inte alls kände för att gå dit och ville ha stöd och någon som kunde påminna mig om vad jag gjorde där egentligen.
Mamma svarade yrvaket i telefonen och sa att hon inte alls var med i gamet än. Sen när jag började babbla om oviktiga saker bara för att väcka henne lite grann, så spotta hon bara ur sig: -Vi pratar mer sen när jag är vaken!
Tror visst mamma och jag har samma underbara morgonhumör! Haha!
Jag hoppade in i duschen och fixade allt som skulle fixas här på morgonen innan läkarbesöket klockan nio. Hmm... efter en stund slog tanken mig att mamma kanske hade somnat om eftersom hon var så himla trött. Tog genast upp telefonen och ringde henne, men hon var vaken och höll på att gurgla munskölj, så det blev att kort samtal det med!
Väckte Marre kvart över åtta och sa att vi måste ju åka snart. Hon ville tydligen inte heller vakna + att jag fick en massa gnäll om att jag babblar för mycket på morgonen från henne med då... Jag verkar onekligen populär idag!
Hailey sken dock som en sol när jag väckte henne... Alltid nåt!
Väl framme vid läkaren står jag utanför och trampar och väntar på att mamma ska komma och hon var lite sen. Det har jag då fan nästan aldrig varit med om tidigare! Hon som alltid är tio minuter tidig eller på pricken. Jag är chockad, mamma!
Vi gick upp och fick komma in till läkaren på en gång. Jag förklara hur allt var och vad jag gjorde där. Jag fick tre nya recept och ett läkarintyg på att jag inte fick åka på någon resa...
Pratade lite med henne om min struliga mage och hon sa bara i vanlig ordning att det ordnar sig med tiden. Håll ut!
Det sa hon för ett halv år sen också, men hur lång tid ska det ta då, kan man ju undra!?!
Vi pratade även om dagverksamheten på ät stöd och att jag nu ska börja där och så snart jag gör det så blir jag sjukskriven för att kunna gå där. Det är ju på heltid, trots allt... Det tar emot att börja där, samtidigt som jag verkligen vill det. Jag vet ju varför det tar emot och det är ju för att jag måste släppa kontrollen som jag just nu håller i med järnhand... Läskigt värre, men kanske även det ett måste?!
Man får ju gå på samtal där varje dag också, så det ska nog gå bra... Det finns bara en sak till jag oroar mig för och det är att jag faktiskt inte är ensam där utan det är ju en grupp med människor, som jag inte känner och jag som har så svårt med nya människor eftersom jag är så osäker på mig själv.
Hoppas verkligen att det går bra i alla fall, men läskigt är det och skrämmande!
När vi var klara hos läkaren åkte mamma och jag till Willys för att handla. På något konstigt vis så tycker jag att det är mysigt att handla med mamma, vet faktiskt inte varför egentligen, men mysigt är det!
Vi stannade även till på Ica Maxi eftersom jag skulle ha lite grejer där ifrån och mamma hemskt gärna ville ha en speciell glas blandning apelsin, choklad och vanilj. Den verkar bara finnas på Ica med deras egna märke, så jag tipsade mamma om det och hon högg direkt!
Är det jag som minns fel eller är det någon annan som kommer ihåg att det förut fanns ett 2 liters packet glass med smakerna apelsin, choklad och banan??
Jag är nästan hundra på att det fanns och att mamma alltid köpte den förut när vi var små, men det mindes inte hon... Så det kanske är jag som fått allt om bakfoten i alla fall då?
Ja ja, nog med handlande! Efter att ha åkt runt och handlat, så anlände vi till slut hemma hos mig för att dricka lite kaffe och hälsa på Hailey.
Mamma och Hailey myste lite och vi drack vårt kaffe, men inte så mycket mer än så... Måste säga att den här ovanligt tidiga morgonen gjorde oss båda sega och helt enkelt off.
Marre masade sig ner till stan för att uträtta några ärenden. Vi hatar måsten, trots allt finns dem!
Hailey vägrade sova och äta, men till slut efter att jag låtit henne trötta ut sig en stund med gap och skrik i sängen så somnade hon... Phu!
Mamma åkte hem och Marre kom hem strax därefter igen, nu ligger katten bredvid mig och sover, Marre på min andra sida och sover och Hailey sover sött i sin vagn. Bara jag som lyckats hålla ögonen öppna än så länge alltså!
Tror inte det blir så många knop här hemma idag, men man vet ju aldrig när rastlösheten sätter in! Det återstår att se!
söndag 18 september 2011
Alla nyanser av humör idag!
I morse hade jag sovmorgon må jag lova. Fick sova ända till klockan elva och det var välbehövligt!
Marre kommer in smygandes i sovrummet klockan elva för att väcka mig och med sig har hon en ros som hon själv tillverkat i folie! Hur gulligt som helst och fin var den också... Fint uppvaknande alltså!
Igår kväll när jag skulle lägga mig så lade jag märke till att katten börjat slicka sig väldigt mycket mellan benen igen och han satt länge på lådan och fick bara ut väldigt lite urin. Ooorolig igen för att vi skulle behöva åka upp med honom till Strömsholm igen, men sen kom jag på att det kan ju vara så att han hade lite ont när han försökte kissa eftersom han fick medicinen på morgonkvisten och effekten antagligen hade börjat avta lite på kvällen.Till slut bestämde jag mig för att sluta oroa mig och försöka sova. Skulle det vara så att han blev dålig under natten så skulle vi ju märka det i alla fall, med tanke på hur han lät sist.
Freaky kom och lade sig till rätta i sängen hos mig och vi somna gott allihop.
På morgonen gjorde jag rent hans låda och då hade han ju kunnat kissa jätte bra, så nu kan jag kanske vara lite lugnare.
Grannen har vart här och ringt på 120 ggr och egentligen inte haft något viktigt att säga, bara informera om att han tänkte sopa cykelboden... Han var dessutom tvungen att berätta hur han skulle sopa den osv... Vem bryr sig?? Det är väl bara att sopa den då!
Marre och jag var väldigt sega idag, men bestämde oss för att ta med Hailey till Tuna Park för att i alla fall titta efter en overall till henne och lite vinterkläder. Vi hittade inte något som var så där jätte snyggt, men får leta vidare en annan dag.
Marre blev dock kär i en kofta som hon gärna ville att vi skulle köpa till Hailey sen. Det kanske vi kan göra då, för den var ju trots allt varm och fin!
Sedan åkte jag hemåt och Marre till sin mamma för att hälsa på. Jag kände mig så trött och konstig i kroppen, så jag ville bara hem och vila en stund.
Under tiden ringer min pappa och säger att hans sambo Marie har pratat med en kollega till sig som inte tycker att dagvården kan göra som de säger att de kommer att göra. Det spelar ju stor roll vad de tycker menar jag, när faktan är någon helt annan! Det är kö och tar jag inte min plats nu, så får någon annan den. Punkt slut! Inget att göra åt och jag vill ju börja där nu. Jag vill inte att det ska bli ännu mer skit med det här eftersom det redan har varit väldigt struligt, men men...
Usch, känner mig helt slut mentalt idag. Vill bara dra täcket över huvudet och aldrig mer gå upp... Så jävla trött på alla problem och allt runt om kring. Kan det inte få vara nog nu??? Jag bara undrar hur mycket skit som kan drabba en människa på en och samma gång. Trist nog för vår del, så verkar det ju aldrig finnas någon ände!
Jag orkar inte mer nu, så snälla låt mig bara vara. Låt mig få orka med det som redan är och ta mig upp ur den skiten innan nästa kommer eller folk kastar mer på en. Jag har nog nu, orkar inte ett uns mer!
Mitt i mitt eländiga humör, så ringer jag mamma som sitter i skogen och plockar svamp till oss. Gullig hon är! Hon skulle ringa upp mig så snart hon kunde. Jag vill bara kura upp mig hos mamma och vara liten nu känner jag...
Till läkaren ska jag imorgon bitti också och jag kommer inte ens ihåg vad fan jag skulle dit för. Det var väl för att få insomningstabletter och lite annat, men känns oviktigt just nu... Faaan, inte ens vad jag skulle dit och göra kan jag komma ihåg. Vad ska jag då dit och göra om jag inte vet vad jag ska säga eller göra?? Antagligen bäst att avboka den tiden då, istället för att komma dit och bara stirra och inte veta vad jag gör där eftersom jag är så himla virrig i huvudet nu.
Jag har alltså funderat i två dagar vad det var jag ville dit för från början, men kan bara komma på det där med tabletterna inget annat... Och som sagt var det känns oviktigt just nu, men visst fan var det något mer?! Vad det var kan jag ju fundera på i all evighet utan att komma på verkar det som...
Den här dagen vill jag inte vara med om längre nu... Nu vill jag lägga mig och glömma den här dagen! Hoppas på en bättre dag imorgon istället! Usch, fy och blä!
Marre kommer in smygandes i sovrummet klockan elva för att väcka mig och med sig har hon en ros som hon själv tillverkat i folie! Hur gulligt som helst och fin var den också... Fint uppvaknande alltså!
Freaky kom och lade sig till rätta i sängen hos mig och vi somna gott allihop.
På morgonen gjorde jag rent hans låda och då hade han ju kunnat kissa jätte bra, så nu kan jag kanske vara lite lugnare.
Grannen har vart här och ringt på 120 ggr och egentligen inte haft något viktigt att säga, bara informera om att han tänkte sopa cykelboden... Han var dessutom tvungen att berätta hur han skulle sopa den osv... Vem bryr sig?? Det är väl bara att sopa den då!
Marre och jag var väldigt sega idag, men bestämde oss för att ta med Hailey till Tuna Park för att i alla fall titta efter en overall till henne och lite vinterkläder. Vi hittade inte något som var så där jätte snyggt, men får leta vidare en annan dag.
Marre blev dock kär i en kofta som hon gärna ville att vi skulle köpa till Hailey sen. Det kanske vi kan göra då, för den var ju trots allt varm och fin!
Under tiden ringer min pappa och säger att hans sambo Marie har pratat med en kollega till sig som inte tycker att dagvården kan göra som de säger att de kommer att göra. Det spelar ju stor roll vad de tycker menar jag, när faktan är någon helt annan! Det är kö och tar jag inte min plats nu, så får någon annan den. Punkt slut! Inget att göra åt och jag vill ju börja där nu. Jag vill inte att det ska bli ännu mer skit med det här eftersom det redan har varit väldigt struligt, men men...
Usch, känner mig helt slut mentalt idag. Vill bara dra täcket över huvudet och aldrig mer gå upp... Så jävla trött på alla problem och allt runt om kring. Kan det inte få vara nog nu??? Jag bara undrar hur mycket skit som kan drabba en människa på en och samma gång. Trist nog för vår del, så verkar det ju aldrig finnas någon ände!
Jag orkar inte mer nu, så snälla låt mig bara vara. Låt mig få orka med det som redan är och ta mig upp ur den skiten innan nästa kommer eller folk kastar mer på en. Jag har nog nu, orkar inte ett uns mer!
Mitt i mitt eländiga humör, så ringer jag mamma som sitter i skogen och plockar svamp till oss. Gullig hon är! Hon skulle ringa upp mig så snart hon kunde. Jag vill bara kura upp mig hos mamma och vara liten nu känner jag...
Till läkaren ska jag imorgon bitti också och jag kommer inte ens ihåg vad fan jag skulle dit för. Det var väl för att få insomningstabletter och lite annat, men känns oviktigt just nu... Faaan, inte ens vad jag skulle dit och göra kan jag komma ihåg. Vad ska jag då dit och göra om jag inte vet vad jag ska säga eller göra?? Antagligen bäst att avboka den tiden då, istället för att komma dit och bara stirra och inte veta vad jag gör där eftersom jag är så himla virrig i huvudet nu.
Jag har alltså funderat i två dagar vad det var jag ville dit för från början, men kan bara komma på det där med tabletterna inget annat... Och som sagt var det känns oviktigt just nu, men visst fan var det något mer?! Vad det var kan jag ju fundera på i all evighet utan att komma på verkar det som...
Den här dagen vill jag inte vara med om längre nu... Nu vill jag lägga mig och glömma den här dagen! Hoppas på en bättre dag imorgon istället! Usch, fy och blä!
lördag 17 september 2011
Vilken jävla fest!!!
Det blev näst intill ingen sömn i natt, då grannarna åkt hemifrån och lämnat tonårs dottern ensam hemma som då tog tillfället i akt och dra igång världens jävla brak fest!
Musik på hösta volym, folk som skrek och sjöng, dunk, dunk, dunk... Folk som stod på balkongen, som lämpligt nog är belägen ovanför vårt sovrum, och skrek till andra personer som stod utanför vårt sovrumsfönster och skrek tillbaka... Skrik och spring i trappen... Moppar som kördes på fyllan, glasflaskor som krossades över halva gården!
Fan för tonåringar ibland alltså!
Helt otroligt nog så var det bara jag och Marre som blev störda här hemma. Hailey sov som en stock, hon måste verkligen ha varit totalt utmattad om hon klarade att sova igenom det oljudet!
I morse kom en granne ner och frågade om vi också som alla andra i huset blev störda igår... Självklart blev vi det. jag var fly förbannad och två sekunder ifrån att ringa störningsjouren. De höll ju på till fyra i morse för fan!
Underbart när de som bor över en har fest och bankar allt vad de har i golvet också, som om det inte räckte med deras skrik och jävla musik??
En sak funderar jag på... Hur i helvete, rent ut sagt, kan föräldrarna lämna denna flicka ensam hemma när de åker iväg?? De är inte första gången detta händer nämligen, men den här gången var nog den värsta och det lät verkligen som om halva deras lägenhet blev sönder slagen och halva stan var där... Stackars henne när föräldrarna kommer hem och antagligen ser förödelsen och dessutom får världens jävla varning ifrån bostadsrättsföreningen!
De kan ju vara glada att ingen ringde störningsjouren också, för då hade de även haft en räkning som väntade där hemma på 4000 kr! Nästan synd, för då kanske de skulle reagera och inte lämna henne hemma ensam igen... Eller vad vet jag??
Senare på dagen kom samma granne ner igen och gav oss en lapp som han även gav till alla andra i huset där alla nummer till störningsjouren och polisen stod och sa att vi inte skulle tveka att ringa om vi blir störda igen. tack detsamma, säger jag bara!
Verkar nästan som om ingen granne vågar säga till dem eller ringa störningsjouren, eller vad vet jag det kanske bara är vi som blir störda?
Jag vet att det inte är så eftersom alla de andra pratar dagen efter och gormar om hur jävligt det var osv, men ring störningsjouren då istället för att vänta på att någon annan ska göra det hela tiden! Det är bara en tanke...
Måste bara säga att denna granne även sa till oss att de i andra porten till och med blev störda. De kunde inte heller sova och då bor vi på hörnet i ett höghus och de andra i andra porten blev störda! Kanske kan tänkas hur livat det var då...?
Morr, morr, morr... Nu tror jag att jag har spytt nog med gala över denna fest för idag! Tack och hej! =P
Musik på hösta volym, folk som skrek och sjöng, dunk, dunk, dunk... Folk som stod på balkongen, som lämpligt nog är belägen ovanför vårt sovrum, och skrek till andra personer som stod utanför vårt sovrumsfönster och skrek tillbaka... Skrik och spring i trappen... Moppar som kördes på fyllan, glasflaskor som krossades över halva gården!
Fan för tonåringar ibland alltså!
Helt otroligt nog så var det bara jag och Marre som blev störda här hemma. Hailey sov som en stock, hon måste verkligen ha varit totalt utmattad om hon klarade att sova igenom det oljudet!
I morse kom en granne ner och frågade om vi också som alla andra i huset blev störda igår... Självklart blev vi det. jag var fly förbannad och två sekunder ifrån att ringa störningsjouren. De höll ju på till fyra i morse för fan!
Underbart när de som bor över en har fest och bankar allt vad de har i golvet också, som om det inte räckte med deras skrik och jävla musik??
En sak funderar jag på... Hur i helvete, rent ut sagt, kan föräldrarna lämna denna flicka ensam hemma när de åker iväg?? De är inte första gången detta händer nämligen, men den här gången var nog den värsta och det lät verkligen som om halva deras lägenhet blev sönder slagen och halva stan var där... Stackars henne när föräldrarna kommer hem och antagligen ser förödelsen och dessutom får världens jävla varning ifrån bostadsrättsföreningen!
De kan ju vara glada att ingen ringde störningsjouren också, för då hade de även haft en räkning som väntade där hemma på 4000 kr! Nästan synd, för då kanske de skulle reagera och inte lämna henne hemma ensam igen... Eller vad vet jag??
Senare på dagen kom samma granne ner igen och gav oss en lapp som han även gav till alla andra i huset där alla nummer till störningsjouren och polisen stod och sa att vi inte skulle tveka att ringa om vi blir störda igen. tack detsamma, säger jag bara!
Verkar nästan som om ingen granne vågar säga till dem eller ringa störningsjouren, eller vad vet jag det kanske bara är vi som blir störda?
Jag vet att det inte är så eftersom alla de andra pratar dagen efter och gormar om hur jävligt det var osv, men ring störningsjouren då istället för att vänta på att någon annan ska göra det hela tiden! Det är bara en tanke...
Måste bara säga att denna granne även sa till oss att de i andra porten till och med blev störda. De kunde inte heller sova och då bor vi på hörnet i ett höghus och de andra i andra porten blev störda! Kanske kan tänkas hur livat det var då...?
Morr, morr, morr... Nu tror jag att jag har spytt nog med gala över denna fest för idag! Tack och hej! =P
Äntligen!
Äntligen, vid klockan två idag fick jag hämta min älskade kisse från djursjukhuset! Pappa körde mig och Marre dit medan Hailey fick vänta kvar hemma hos pappa och göra Marie sällskap en stund.
Freaky var minst sagt glad att få komma hem och lika så är vi glada att ha honom hemma igen. Jag kan bara tala för mig själv, men jag har verkligen saknat honom enormt! Min lilla kille... Tänk vad de betyder mycket för en, de små liven!
Freaky ska nu börja äta special foder och under några dagar nu fram över ska han även få antiinflammatorisk och smärtstillande medicin.
Nu hoppas vi på att han ska bli bra och inte behöva någon mer vård framöver. Oj, oj det blev en dyr historia den här vistelsen på sjukhus för hans del. Jag gör ju allt för honom så det är bara att le och dra fram kontokortet och tömma kontot... Allt för min misse! =P
Blev nyss tvungen att byta hans kompress som han hade över det lilla stickhålet i armen också, där han haft sitt dropp. Han hade blött igenom totalt! Håller tummarna på att det inte behövs bytas mer.
Jag tycker så synd om honom när man ska dra bort tejpen ifrån pälsen, fast han verkade ju knappt märka av det. Kanske bara är jag som lider utav det?? Han bara spann medan jag klippte och rev bort all tejp... Knas katt, det där...
Nu är det bara att hålla koll på honom så att allt fungerar som det ska med kisseriet och att han äter och dricker som han ska. Dessutom måste jag hålla koll så att han inte får några konstiga biverkningar av medicinerna, sa veterinären.
Äntligen har vi hela vår lilla underbara familj hemma igen! <3
Freaky var minst sagt glad att få komma hem och lika så är vi glada att ha honom hemma igen. Jag kan bara tala för mig själv, men jag har verkligen saknat honom enormt! Min lilla kille... Tänk vad de betyder mycket för en, de små liven!
Nu hoppas vi på att han ska bli bra och inte behöva någon mer vård framöver. Oj, oj det blev en dyr historia den här vistelsen på sjukhus för hans del. Jag gör ju allt för honom så det är bara att le och dra fram kontokortet och tömma kontot... Allt för min misse! =P
Blev nyss tvungen att byta hans kompress som han hade över det lilla stickhålet i armen också, där han haft sitt dropp. Han hade blött igenom totalt! Håller tummarna på att det inte behövs bytas mer.
Jag tycker så synd om honom när man ska dra bort tejpen ifrån pälsen, fast han verkade ju knappt märka av det. Kanske bara är jag som lider utav det?? Han bara spann medan jag klippte och rev bort all tejp... Knas katt, det där...
Nu är det bara att hålla koll på honom så att allt fungerar som det ska med kisseriet och att han äter och dricker som han ska. Dessutom måste jag hålla koll så att han inte får några konstiga biverkningar av medicinerna, sa veterinären.
Äntligen har vi hela vår lilla underbara familj hemma igen! <3
Utan katt och sambo!
De ringde aldrig upp ifrån veterinären, så vid halv tre tiden fick jag nog av alla oro och ringde själv till djursjukhuset och fråga hur det gick för min lilla älskling. De sa att han hade svårt att kissa fortfarande, men att veterinären skulle ringa upp mig senare för mer utförlig information.
jag gick som på nålar här hemma och ville inget att annat att de skulle ringa någon gång! Till slut vid fem tiden ringde veterinären och meddelade att Freaky fortfarande hade svårt att kissa, det kom bara mycket små mängder... Det visste jag ju redan efter det tidigare samtalet, men jag fick även ny eller ny och ny, men utförligare information om gårdagens händelser.
veterinären sa att de hade haft svårt att spola Freakys urinvägar och blåsa, då stoppet var så svårt och att han var irriterad i urinvägar och blåsa.
Det är bra med veterinärer som säger som det är rakt ut, tycker jag! jag vill ju ha sanningen och hela sanningen, inget annat...
Veterinären fortsatte samtalet med att säga att hon ville behålla honom även denna natt, då hon inte kände sig trygg med att skicka hem honom ännu eftersom han fortfarande hade svårt att kissa.
Hon sa till mig att jag fick ta hem honom om jag ville, men då riskerar jag ju att få åka in akut med honom i natt igen.
Vi pratade vidare ett stund jag och veterinären och jag sa till henne att jag kände att det var bäst för honom att stanna över natten, även om jag hemskt gärna skulle vilja ha hem honom. Jag vill ju bara hans bästa!
Sedan bad hon om mitt godkännande när det kom till en eventuell sövning för att sätta en ny kateter, om det skulle behövas göras i natt. det var bara att godkänna, inte ska han behöva lida i onödan!
Jag säger bara tack och lov att vi har honom försäkrad för det hade blivit en väldigt dyr historia annars, fast det blir det nog ändå med självrisk + procentsatsen + mediciner + special foder osv...
Mitt konto skriker argt åt mig, men jag skriker lika argt tillbaka för vad gör man inte för sin familj?!?
Det känns väldigt tomt här hemma utan vår katt. Tittar hela tiden efter honom och undrar vart han lagt sig nu då, innan jag kommer på att han faktiskt inte är hemma...
Hoppas innerligt på att allt går bra och att jag får hämta hem honom imorgon!
Marre och jag orkade inte sitta hemma längre efter beskedet om att vi inte skulle få hämta hem honom idag, så vi bestämde oss för att åka en sväng förbi Coop Forum och titta lite, sagt och gjort. Hittade ett 2-pack långärmade bodys med snyggt tryck till Hailey och ett par jeans till henne. Toppen kap, då det var halva priset på dem och de var ju redan billigt innan... Woohoo, sa plånboken då minsann! Ha!
Sedan var det bara att sätta sig i bilen igen för att upptäcka att den lät väldigt misstänksamt... Vad äääärrr deeet nuuu dååå??!!
Åker vidare i alla fall mot Willys där jag skulle springa in för att handla blöjor till Hailey och annat som vi bara var tvungna att ha. Snabbt gjort!
Kommer hem och Henke tittar förbi för att ta sig en titt på bilen och ja visst, hål i avgas systemet löd diagnosen! Toppen ännu ett hål att stoppa pengarna i... Bläää!
Sedan smet Marre iväg för att umgås med sin syster lite grann. Jag satt här själv och hade det mys med tjejfilm, lugn och ro och bara mig själv.
Hailey sov som en sessa i sin säng och nu är Marre äntligen tillbaka hemma, så nu ska jag höra hur hennes kväll har varit. Alltid lika spännande! =P
Natti, natti!
jag gick som på nålar här hemma och ville inget att annat att de skulle ringa någon gång! Till slut vid fem tiden ringde veterinären och meddelade att Freaky fortfarande hade svårt att kissa, det kom bara mycket små mängder... Det visste jag ju redan efter det tidigare samtalet, men jag fick även ny eller ny och ny, men utförligare information om gårdagens händelser.
veterinären sa att de hade haft svårt att spola Freakys urinvägar och blåsa, då stoppet var så svårt och att han var irriterad i urinvägar och blåsa.
Det är bra med veterinärer som säger som det är rakt ut, tycker jag! jag vill ju ha sanningen och hela sanningen, inget annat...
Veterinären fortsatte samtalet med att säga att hon ville behålla honom även denna natt, då hon inte kände sig trygg med att skicka hem honom ännu eftersom han fortfarande hade svårt att kissa.
Hon sa till mig att jag fick ta hem honom om jag ville, men då riskerar jag ju att få åka in akut med honom i natt igen.
Vi pratade vidare ett stund jag och veterinären och jag sa till henne att jag kände att det var bäst för honom att stanna över natten, även om jag hemskt gärna skulle vilja ha hem honom. Jag vill ju bara hans bästa!
Sedan bad hon om mitt godkännande när det kom till en eventuell sövning för att sätta en ny kateter, om det skulle behövas göras i natt. det var bara att godkänna, inte ska han behöva lida i onödan!
Jag säger bara tack och lov att vi har honom försäkrad för det hade blivit en väldigt dyr historia annars, fast det blir det nog ändå med självrisk + procentsatsen + mediciner + special foder osv...
Mitt konto skriker argt åt mig, men jag skriker lika argt tillbaka för vad gör man inte för sin familj?!?
Det känns väldigt tomt här hemma utan vår katt. Tittar hela tiden efter honom och undrar vart han lagt sig nu då, innan jag kommer på att han faktiskt inte är hemma...
Hoppas innerligt på att allt går bra och att jag får hämta hem honom imorgon!
Marre och jag orkade inte sitta hemma längre efter beskedet om att vi inte skulle få hämta hem honom idag, så vi bestämde oss för att åka en sväng förbi Coop Forum och titta lite, sagt och gjort. Hittade ett 2-pack långärmade bodys med snyggt tryck till Hailey och ett par jeans till henne. Toppen kap, då det var halva priset på dem och de var ju redan billigt innan... Woohoo, sa plånboken då minsann! Ha!
Sedan var det bara att sätta sig i bilen igen för att upptäcka att den lät väldigt misstänksamt... Vad äääärrr deeet nuuu dååå??!!
Åker vidare i alla fall mot Willys där jag skulle springa in för att handla blöjor till Hailey och annat som vi bara var tvungna att ha. Snabbt gjort!
Kommer hem och Henke tittar förbi för att ta sig en titt på bilen och ja visst, hål i avgas systemet löd diagnosen! Toppen ännu ett hål att stoppa pengarna i... Bläää!
Sedan smet Marre iväg för att umgås med sin syster lite grann. Jag satt här själv och hade det mys med tjejfilm, lugn och ro och bara mig själv.
Hailey sov som en sessa i sin säng och nu är Marre äntligen tillbaka hemma, så nu ska jag höra hur hennes kväll har varit. Alltid lika spännande! =P
Natti, natti!
fredag 16 september 2011
Oj, oj, oj vilken dag!
Gårdagen började med att jag gick upp och gjorde mig i ordning. Ja, jag sminkade mig och tog på mig riktiga kläder... Woohoo!
Hailey vaknade vid nio tiden och så var det dags för alla morgonbestyr, sen satte jag Hailey i vagnen och begav mig till öppna förskolan. Jag hade bestämt med Sandra att vi skulle mötas där och umgås lite med våra små tjejer.
På öppna förskolan var det en hel del föräldrar och barn alla alla möjliga åldrar. Hailey kanske inte hade så mycket utbyte av att vara där, då hon är så liten ännu och inte riktigt leker med andra barn. Hon var i alla fall glad att se andra barn och skrek: - Ehhh! till dem hela tiden.
Hailey stod upp alldeles själv utan stöd för första gången på öppna förskolan också. hon stod en bra stund tills hon bestämde sig för att böja sig framåt efter en leksak och då tappade balansen. Tur att jag fanns där och fångade upp henne då. ;)
Efter öppna förskolan gick jag med en sovande Hailey till affären för att inhandla lite nödvändigheter. jag passade på att ringa mamma och fråga om hon behövde något ifrån affären också eftersom vi skulle ut till henne sen för att äntligen bli klara med målningen, men hon tackade och meddelade att hon inte behövde något just nu.
När Hailey sovit klart sin förmiddags nap bar det av ut till mamma för målning och sällskap. Marre fick till sin glädje typisk husmanskost utav mamma. Ugnsstekt falukorv med potatismos.
Marre älskar husmanskost, men får det sällan här hemma då jag älskar kryddig mer orientalisk mat. Det är ju trots allt jag som lagar maten... Hihi!
Marre, Henke och Johanna målade på som galningar medan jag, Hailey och mamma umgicks med mammas väninnor Karin och Ann-Janette.
Jag gav Hailey bananbitar som hon själv fick plocka med och äta för egen maskin för första gången. det gick ju hur bra som helst, men efter ett tag tröttnade hon. Hon vill ju ha mat och det är fort, så jag mosade det som fanns kvar och gav henne.
Tanken var sen att vi skulle vara hos pappa halv sju och jag skulle hinna hem och grädda pajen som jag tänkt ge honom innan dess... Vi kom hemifrån mamma klockan kvart i sju, så planeringen var inte den bästa.
Väl hemma stressade vi som galningar och pajen blev till slut klar. Det blev en paj med päron, banan och choklad med smuldegstäcke. Riktigt god faktiskt!
Hemma hos pappa väntade kakor, bullar och en tårta som Marie bakat till pappa. Riktigt kalas alltså! Vi satt ute på den inglasade altanen med tända ljus och hade det trevligt.
Tyvärr, kunde jag inte riktigt stressa ner efter att fått stressa som en galning hemma innan vi kom... Men det gick ju bra ändå. Hailey började bli trött vid nio tiden, så då bar det av hemåt igen.
Väl hemma var katten ännu mer konstig än han vart tidigare på dagen. han morrade, skrek, fräste och slickade sig frenetiskt mellan benen. Han satt väldigt konstigt eftersom han vägrade sätta ner rumpan på golvet.
Jag gav honom en avmasknings tablett eftersom vi trodde att det var det som var problemet, men det visade sig snart vara något helt annat...
Freaky ville inte röra sig och helt plötsligt ser jag hur han bajsar på sig i hallen. jag blev orolig och ringde mamma, men hon sa åt mig att ta det lugnt.
Det går några minuter och han kissar sedan på sig, väldigt lite men han gjorde det i alla fall. Sedan går han iväg och sätter sig och verkligen försöker kissa, men det kommer inget. jag ser verkligen hur han lider och ringer mamma igen. Nu ännu mer orolig.
Mamma lugnar mig, men säger att jag borde ringa till Strömsholms djursjukhus och rådfråga dem i alla fall. Jag lägger på och ringer Strömsholm direkt.
De på Strömsholm ber mig komma in direkt med katten eftersom det låter som om han har ett urinstopp och det kan vara väldigt allvarligt.
jag ringer genast upp Henke och ber om hjälp med att köra dit eftersom Marre måste stanna hemma med Hailey som somnat för natten.
Henke och Johanna kommer med det samma. jag packar in katten och oss i bilen.
Freaky sa inte mycket under bilturen. Jag vet inte om det berodde på att han var dålig eller för att jag sprejat Feliway i hans bur. Det är ett syntetiskt ansiktshormon som katter har och det lugnar dem...
Väl framme på djursjukhuset så behövde vi inte vänta allt för länge. Sköterskan visar oss in på ett rum och ställer sedan in en kattlåda och säger att vi får se om lilla Freaky kan lyckas kissa i den.
Freaky undersöker rummet, sen går han och sätter sig på lådan. I fem minuter sitter han och pressar på lådan och lyckas bara få ut några få droppar... Stackarn!
Veterinären kommer in och undersöker honom och konstaterar att han har en välfylld blåsa som han utan tvekan verkar ha ont i. Hon förklarar att hon måste behålla honom över natten, söva honom, sätta kateter och spola honom...
Hon tittar på mig och frågar om jag är beredd på vad det kommer att kosta. Ja, det är jag det är min bebis! Inte av livar jag honom för att han har urin sten! Aldrig i livet, då bor jag hellre på gatan än avlivar honom. Allt för honom, bara han mår bra. han är ju trots allt en i familjen och jag säger bara tack och lov att vi har försäkring på honom!
De tar blodprov på honom och jag hjälper till när de ska ta röntgenbilder på honom. Sedan är det dags för mig att säga adjö till honom och åka hemåt med en tom kattbur.
Det känns inget kul att lämna djursjukhuset med en tom kattbur, men jag vet ju att han finns fortfarande och får hjälp nu... Phu!
Väl hemma var det bara att stoppa filten som han haft i buren i tvättmaskinen eftersom han små droppat urin på den och det stank må jag lova! Uuuuäää!
Jag är självklart orolig för min lilla misse och har svårt att somna. marre är sten trött, men jag babblar på. Nån gång lyckades jag i alla fall somna, denna natt utan min Freaky under armen... =(
I morse klockan sex ringer de ifrån Strömsholm igen för att tala om att allt med spolningen gått bra och att han nu får vila och har kateter. Skönt att allt gick bra i alla fall då och jag hoppas att jag f¨år hämta honom senare idag.
Det är inte säkert att jag får hem honom idag om han inte lyckas kissa själv, men jag håller tummarna.
Lite senare på förmiddagen ringer de igen och den här gången är det veterinären som ringer och talar om att han är pigg, har ätit och dessutom har han lyckats dra ut katetern på sig själv!
Veterinären säger att om han klarar att kissa själv får han komma hem, men vi måste då hålla koll på att han kissar som han ska i alla fall.
Hon ger honom dropp för att han ska fylla blåsan snabbare och förhoppningsvis kissa.
Om han nu inte skulle kunna kissa själv så meddelade hon att hon tyvärr, måste söva honom igen och sätta en ny kateter.
Jag sitter nu här och håller tummarna för att de snart ska ringa och säga att han har kissat och att jag kan hämta min lilla stackars sjukling! Stackars älskade katt!
Hailey vaknade vid nio tiden och så var det dags för alla morgonbestyr, sen satte jag Hailey i vagnen och begav mig till öppna förskolan. Jag hade bestämt med Sandra att vi skulle mötas där och umgås lite med våra små tjejer.
På öppna förskolan var det en hel del föräldrar och barn alla alla möjliga åldrar. Hailey kanske inte hade så mycket utbyte av att vara där, då hon är så liten ännu och inte riktigt leker med andra barn. Hon var i alla fall glad att se andra barn och skrek: - Ehhh! till dem hela tiden.
Hailey stod upp alldeles själv utan stöd för första gången på öppna förskolan också. hon stod en bra stund tills hon bestämde sig för att böja sig framåt efter en leksak och då tappade balansen. Tur att jag fanns där och fångade upp henne då. ;)
Efter öppna förskolan gick jag med en sovande Hailey till affären för att inhandla lite nödvändigheter. jag passade på att ringa mamma och fråga om hon behövde något ifrån affären också eftersom vi skulle ut till henne sen för att äntligen bli klara med målningen, men hon tackade och meddelade att hon inte behövde något just nu.
När Hailey sovit klart sin förmiddags nap bar det av ut till mamma för målning och sällskap. Marre fick till sin glädje typisk husmanskost utav mamma. Ugnsstekt falukorv med potatismos.
Marre älskar husmanskost, men får det sällan här hemma då jag älskar kryddig mer orientalisk mat. Det är ju trots allt jag som lagar maten... Hihi!
Marre, Henke och Johanna målade på som galningar medan jag, Hailey och mamma umgicks med mammas väninnor Karin och Ann-Janette.
Tanken var sen att vi skulle vara hos pappa halv sju och jag skulle hinna hem och grädda pajen som jag tänkt ge honom innan dess... Vi kom hemifrån mamma klockan kvart i sju, så planeringen var inte den bästa.
Väl hemma stressade vi som galningar och pajen blev till slut klar. Det blev en paj med päron, banan och choklad med smuldegstäcke. Riktigt god faktiskt!
Hemma hos pappa väntade kakor, bullar och en tårta som Marie bakat till pappa. Riktigt kalas alltså! Vi satt ute på den inglasade altanen med tända ljus och hade det trevligt.
Tyvärr, kunde jag inte riktigt stressa ner efter att fått stressa som en galning hemma innan vi kom... Men det gick ju bra ändå. Hailey började bli trött vid nio tiden, så då bar det av hemåt igen.
Väl hemma var katten ännu mer konstig än han vart tidigare på dagen. han morrade, skrek, fräste och slickade sig frenetiskt mellan benen. Han satt väldigt konstigt eftersom han vägrade sätta ner rumpan på golvet.
Freaky ville inte röra sig och helt plötsligt ser jag hur han bajsar på sig i hallen. jag blev orolig och ringde mamma, men hon sa åt mig att ta det lugnt.
Det går några minuter och han kissar sedan på sig, väldigt lite men han gjorde det i alla fall. Sedan går han iväg och sätter sig och verkligen försöker kissa, men det kommer inget. jag ser verkligen hur han lider och ringer mamma igen. Nu ännu mer orolig.
Mamma lugnar mig, men säger att jag borde ringa till Strömsholms djursjukhus och rådfråga dem i alla fall. Jag lägger på och ringer Strömsholm direkt.
De på Strömsholm ber mig komma in direkt med katten eftersom det låter som om han har ett urinstopp och det kan vara väldigt allvarligt.
jag ringer genast upp Henke och ber om hjälp med att köra dit eftersom Marre måste stanna hemma med Hailey som somnat för natten.
Henke och Johanna kommer med det samma. jag packar in katten och oss i bilen.
Freaky sa inte mycket under bilturen. Jag vet inte om det berodde på att han var dålig eller för att jag sprejat Feliway i hans bur. Det är ett syntetiskt ansiktshormon som katter har och det lugnar dem...
Freaky undersöker rummet, sen går han och sätter sig på lådan. I fem minuter sitter han och pressar på lådan och lyckas bara få ut några få droppar... Stackarn!
Veterinären kommer in och undersöker honom och konstaterar att han har en välfylld blåsa som han utan tvekan verkar ha ont i. Hon förklarar att hon måste behålla honom över natten, söva honom, sätta kateter och spola honom...
Hon tittar på mig och frågar om jag är beredd på vad det kommer att kosta. Ja, det är jag det är min bebis! Inte av livar jag honom för att han har urin sten! Aldrig i livet, då bor jag hellre på gatan än avlivar honom. Allt för honom, bara han mår bra. han är ju trots allt en i familjen och jag säger bara tack och lov att vi har försäkring på honom!
De tar blodprov på honom och jag hjälper till när de ska ta röntgenbilder på honom. Sedan är det dags för mig att säga adjö till honom och åka hemåt med en tom kattbur.
Det känns inget kul att lämna djursjukhuset med en tom kattbur, men jag vet ju att han finns fortfarande och får hjälp nu... Phu!
Väl hemma var det bara att stoppa filten som han haft i buren i tvättmaskinen eftersom han små droppat urin på den och det stank må jag lova! Uuuuäää!
Jag är självklart orolig för min lilla misse och har svårt att somna. marre är sten trött, men jag babblar på. Nån gång lyckades jag i alla fall somna, denna natt utan min Freaky under armen... =(
I morse klockan sex ringer de ifrån Strömsholm igen för att tala om att allt med spolningen gått bra och att han nu får vila och har kateter. Skönt att allt gick bra i alla fall då och jag hoppas att jag f¨år hämta honom senare idag.
Det är inte säkert att jag får hem honom idag om han inte lyckas kissa själv, men jag håller tummarna.
Lite senare på förmiddagen ringer de igen och den här gången är det veterinären som ringer och talar om att han är pigg, har ätit och dessutom har han lyckats dra ut katetern på sig själv!
Veterinären säger att om han klarar att kissa själv får han komma hem, men vi måste då hålla koll på att han kissar som han ska i alla fall.
Hon ger honom dropp för att han ska fylla blåsan snabbare och förhoppningsvis kissa.
Om han nu inte skulle kunna kissa själv så meddelade hon att hon tyvärr, måste söva honom igen och sätta en ny kateter.
Jag sitter nu här och håller tummarna för att de snart ska ringa och säga att han har kissat och att jag kan hämta min lilla stackars sjukling! Stackars älskade katt!
torsdag 15 september 2011
Tre dagars febern??
Så här såg vår lilla stjärna ut här hemma när hon var sjuk och hade hög feber. Helst plötsligt fick hon med massa utslag över hela kroppen. De är borta nu och likaså febern! =)
Stackaren svullnade runt ögonen också, som ni kan se på bilden.
Hon fick även konstiga cirkelformade utslag på låren, som inte syns på bilden. Läkaren konstaterade dock efter många om och men att det också bara var virus utslag och skulle försvinna tillsammans med de andra utslagen när febern gick ner.
Vår stackars lilla sjukling som var gladare än någonsin under den högsta febertoppen! Ibland har man tur och får en unge som är en glad sjukling! =P
Hon fick även konstiga cirkelformade utslag på låren, som inte syns på bilden. Läkaren konstaterade dock efter många om och men att det också bara var virus utslag och skulle försvinna tillsammans med de andra utslagen när febern gick ner.
Vår stackars lilla sjukling som var gladare än någonsin under den högsta febertoppen! Ibland har man tur och får en unge som är en glad sjukling! =P
Tok ryck!
Idag har det varit lugnt, men ändå inte...
Min lilla familj och jag har varit på shopping tur för att kunna fixa med pappas födelsedagspresent eftersom han fyller gubbe imorgon. Hihi, var bara tvungen! Far min blir ju hela 57 år morgondagen till ära.
Väl hemma har vi ordnat med alla måsten som tyvärr måste göras. Kanske därför det kallas måsten??
Sedan har jag duktigt nog förberett pappas present så allt är redo inför imorgon när vi ska hem till honom och gratta gubben!
Pappa kom förbi en stund på kvällen, då Marre var och tränade för att hälsa på mig och lilla Hailey. Det var ju ett tag sen han träffade det lilla busfröet.
Både Hailey och pappa verkade glada att se varandra. jag var i vanlig ordning uppstressad som bara den, men det har med att göra att jag inte har någon som helst kontroll på alla känslor som finns inom mig just nu... Ena stunden är jag glad, sen fly förbannad, sen ledsen osv... Det kan skifta rätt fort om man säger så just nu...
Det var mysigt med lite besök i alla fall och när pappa gick så kom jag på att jag pratat med Sandra tidigare under dagen och sagt att jag faktiskt skulle följa med henne till öppna förskolan imorgon. Jag började vela och kände mig osäker på om jag orkade eller vågade, men sen hände något jag blev sur på mig själv!
Jag tänkte vad fan nu får jag ta mig i kragen och faktiskt göra något! Det hjälper ju inte att sitta här hemma och tycka synd om sig själv och gömma sig i all evighet!
Jag rusade in i garderoben för att välja kläder till morgondagen och bestämde även att jag faktiskt SKA sminka mig och göra något vettigt med håret imorgon. det var ju inte direkt igår jag brydde mig om mig själv...
Jag måste ta tag i detta och valde kläder som jag förut kände mig snygg i. Kläder som inte säger: - Hej, oj, ursäkta att jag finns!
Utan kläder som säger: Hej, jag är Ullis och det här är jag... Like it or don't!
Får väl se om jag vågar ta på mig kläderna och allt imorgon, men jag får fan inte ge upp mig själv, måste våga helt enkelt!
Efter öppna förskolan imorgon ska jag, Hailey, Marre, Henke och Johanna åka ut tillsammans till mamma för att hjälpa henne med sista målningen. jag ska visserligen bara sitta där med mamma och busa med Hailey, men men... jag är ju där i alla fall! =P
Mamma skulle även få besök utav hennes väninnor under eftermiddagen som väldigt gärna ville träffa Hailey, så det ska de då få äran att göra.
När vi haft trevligt hos mamma bär det av hemåt och Marre ska träna. Sedan är det raka vägen upp till pappa för att gratta honom som gäller.
Hela morgon dagen är alltså total bokad på klockslagen! Finns knappt en enda minut till övers, men det gör inget alls!
Håller tummarna för att det går ihop imorgon och att dagen blir trevligt!
Min lilla familj och jag har varit på shopping tur för att kunna fixa med pappas födelsedagspresent eftersom han fyller gubbe imorgon. Hihi, var bara tvungen! Far min blir ju hela 57 år morgondagen till ära.
Väl hemma har vi ordnat med alla måsten som tyvärr måste göras. Kanske därför det kallas måsten??
Sedan har jag duktigt nog förberett pappas present så allt är redo inför imorgon när vi ska hem till honom och gratta gubben!
Pappa kom förbi en stund på kvällen, då Marre var och tränade för att hälsa på mig och lilla Hailey. Det var ju ett tag sen han träffade det lilla busfröet.
Både Hailey och pappa verkade glada att se varandra. jag var i vanlig ordning uppstressad som bara den, men det har med att göra att jag inte har någon som helst kontroll på alla känslor som finns inom mig just nu... Ena stunden är jag glad, sen fly förbannad, sen ledsen osv... Det kan skifta rätt fort om man säger så just nu...
Det var mysigt med lite besök i alla fall och när pappa gick så kom jag på att jag pratat med Sandra tidigare under dagen och sagt att jag faktiskt skulle följa med henne till öppna förskolan imorgon. Jag började vela och kände mig osäker på om jag orkade eller vågade, men sen hände något jag blev sur på mig själv!
Jag tänkte vad fan nu får jag ta mig i kragen och faktiskt göra något! Det hjälper ju inte att sitta här hemma och tycka synd om sig själv och gömma sig i all evighet!
Jag rusade in i garderoben för att välja kläder till morgondagen och bestämde även att jag faktiskt SKA sminka mig och göra något vettigt med håret imorgon. det var ju inte direkt igår jag brydde mig om mig själv...
Jag måste ta tag i detta och valde kläder som jag förut kände mig snygg i. Kläder som inte säger: - Hej, oj, ursäkta att jag finns!
Utan kläder som säger: Hej, jag är Ullis och det här är jag... Like it or don't!
Får väl se om jag vågar ta på mig kläderna och allt imorgon, men jag får fan inte ge upp mig själv, måste våga helt enkelt!
Efter öppna förskolan imorgon ska jag, Hailey, Marre, Henke och Johanna åka ut tillsammans till mamma för att hjälpa henne med sista målningen. jag ska visserligen bara sitta där med mamma och busa med Hailey, men men... jag är ju där i alla fall! =P
Mamma skulle även få besök utav hennes väninnor under eftermiddagen som väldigt gärna ville träffa Hailey, så det ska de då få äran att göra.
När vi haft trevligt hos mamma bär det av hemåt och Marre ska träna. Sedan är det raka vägen upp till pappa för att gratta honom som gäller.
Hela morgon dagen är alltså total bokad på klockslagen! Finns knappt en enda minut till övers, men det gör inget alls!
Håller tummarna för att det går ihop imorgon och att dagen blir trevligt!
Begravningen av Johnny måndag den 12/9-11!
Begravningen av vår älskade Johnny Axelsson ägde rum i måndags eftermiddag. Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig igenom den här begravningen överhuvudtaget, men dagen kom och jag klarade mig helt otroligt nog igenom den. Kanske för att det fortfarande är så overkligt?!
I söndags körde jag ut Marre och Hailey för att jag skulle kunna gå lös här hemma med storstädning och allt vad pyssel heter. jag klarade bara inte av att sitta still en enda sekund eftersom då kom ju tankarna på begravningen som skulle ske på måndagen.
Jag skrubbade och hade mig hela dagen tills jag till slut på kvällskvisten ringde Marre och sa åt henne att det var fritt fram att komma hem igen.
När Marre kom hem så var hon minst lika rastlös som jag och Hailey var kinkig, men det gjorde inget. Vi höll oss sysselsatta och kom inte i säng fören tre på morgonen, då tankarna bara for runt, runt, runt i huvudet hela tiden.
När måndagen kom, då Johnnys begravning skulle ske vaknade jag tidigt, trots att jag knappt hunnit sova en blund. Det kanske inte var allt för konstigt i alla fall?!
Jag började med att göra frukost, då jag ville äta den så tidigt som möjligt, då jag annars var övertygad om att den illa kvickt skulle komma upp under begravnings ceremonin. Jag reagerar som sagt var alltid via magen och då ofta genom att saker och ting kommer upp...
Vi gjorde oss redo, inget smink, bara kläderna och håret. Vem behöver smink till en begravning menar jag??
Runt ett tiden for vi med Hailey till Marres mamma som skulle ta hand om henne under tiden och även under måndags natten, då jag och Marre skulle sova kvar hemma hos mamma efter den hemska dagen.
Jag svalde ner lite tabletter för att inte gå sönder av alla känslor och all panik som byggdes upp inom mig. Sedan bar det av för ett akut besök på apoteket och hämtar brorsan och hans tjej Johanna.
Väl framme på parkeringen vid Stillhetens kapell där begravningen skulle äga rum möttes vi av många andra sörjande människor. Några kramade om mig och hälsade. Sen kommer den här frågan som jag inte riktigt förstår mig på i ett sånt här läge, men det är väl en standardfråga helt enkelt... Hur är det med dig?? Jag bara menar, hur kan det vara under dessa förutsättningar??
Jag hoppas ingen tar illa upp, för jag vet ju att ingen menar något med det utan bara vill väl, men frågan är väl trots allt lite underlig, inte sant??
Väl inne i kapellets entré mötte jag mamma, släktingar och vänner till Johnny och oss. Jag själv, stod bara och trampade för att försöka hålla mig något som när lugn. Benen skakade för mig, smart val med högklackat måste jag säga.
Jag och Marre fick varsin handbukett som vi senare skulle lägga på kistan vid vårt sista farväl av Johnny.
Klockorna började ringa och det var dags att gå in i kapellet. Åh, hur skulle jag klara det här... Hur??
Jag satte mig bredvid mamma och med Marre vid min andra sida. Konstigt nog rätt så samlad.
Jag stirrade tomt på kistan, vad vackert det var med alla blommorna.
Officianten började prata och jag stirrade fortfarande helt tomt på blommorna. Det var för overkligt för att vara sant, vad gjorde jag här?? Vad var det här för något??
Helt plötsligt blev jag bara så himla arg inombords... Hur fan kunde detta ske, varför???
Sedan fick jag något hemskt och konstigt infall att jag ville börja skratta, men lyckades undan värja det. Till slut kom det sorgen och paniken. Det var ju faktiskt vår Johnny som låg där i kistan framför oss!
Jag gick tillsammans med min mamma, bror, Johanna och Marre upp till kistan för att ta vårt sista farväl av Johnny.
Jag lade blommorna på kistan och tänkte för mig själv... Johnny, jag älskar dig, fast du kanske inte förstod det eftersom jag kanske inte alltid visade det så tydligt. Jag önskar bara att du fanns här hos oss nu, men vila nu i frid, älskade du!
Jag satte mig tillsammans med sällskapet igen. Jag kände hur paniken spred sig i kroppen och hur jag snart skulle få ett hysteriskt gråt anfall och bara ville skrika rakt ut. Snälla, låt detta vara över så att jag kan få gå ut...
Jag kom till slut ut och mycket riktigt brast jag ut i hysterisk gråt.
När jag lugnat mig lite grann, kom mamma och föreslog att vi skulle gå tillbaks in för att jag inte skulle ångra något och sitta ner en stund tillsammans. Jag satt ner på bänken framför kistan och stor tjöt ett tag till, sen var det dags att bege sig ifrån kapellet och till minnesstunden som skulle äga rum i Husby-Rekarnes församlingslokal.
Innan vi kunde åka dit skjutsade vi min bror och Johanna hem till dem eftersom de skulle fixa med lite saker som skulle vara med på minnesstunden.
Så snart vi släppt av dem vred jag upp musiken på bilstereon och försökte rensa huvudet lite för att lugna nerverna.
Framme vid församlingslokalen gick det hur bra som helst. Det bjöds på kaffe och smörgåstårta. Jaja, jag åt ingen smörgåstårta, men till störst del för att min mage hatade mig den här dagen och vägrade lugna sig. Så jag vågade helt enkelt inte!
Allt gick som sagt var bra ända fram till dess att min bror skulle visa bilspelet som han gjort på Johnny med musik till och allt. Jag hade ju bara tänkt på bildspelet i planeringen av allt, inte att jag faktiskt skulle sitta där och se på det.
Första bilden kom och musiken satte igång. Jag vände mig mot Marre och sa mellan sammanbitna tänder att jag måste gå ut NU!
Jag reste mig upp och började gå, men började snart springa eftersom jag fick ren och skär panik. Jag var bara tvungen att komma ut där ifrån och det med det samma!
Väl ute på gården satte jag mig ner på trappan och började åter igen att stor gråta. Marre kom snabbt och satte sig bredvid mig.
Jag grät och grät, och grät, men lugnade mig till slut.
När bildspelet var slut lyckades jag ta mig in i lokalen igen, men bara för att säga hej då till alla.
Nu ville jag bara hem till mamma och få av mig kläderna och bara glömma allt.
Hemma hos mamma lyckades jag slänga ihop lite mat och mamma kom hem snart där efter med nästan en hel smörgåstårta som blivit över...
Jag hade varit väldigt stressad över det här med att vara hemma hos mamma efter den här jobbiga dagen, men det fanns tydligen ingen anledningen till det trots allt.
Marre, mamma och jag satte oss vid köksbordet och andades lite. Efter en liten stund frågade mamma om det var någon annan än hon som ville ha ett glas vin. jag tackade nej, men Marre tog en öl.
Jag satt där och tittade på dem en liten stund och till slut frågade jag mamma var hon hade vinglasen. Ja, jag ville också ha trots allt.
Vi drack lite vin och mamma och Marre tog varsin bit smörgåstårta, medan jag istället stod och åt den direkt ur kartongen. Då såg jag ju inte hur mycket jag åt utav den och därav inte lika mycket ångest. knasigt jag vet, men det funkade!
Vi drack lite vin/öl och pratade om allt och ingenting. Det kändes verkligen bra och som om vi kom varandra så himla mycket närmre på så kort tid.
Kvällen slutade med att det bara fanns en pytteliten bit av smörgåstårtan kvar och vi hade haft det hur mysigt som helst.
Vi bestämde oss för att gå till sängs vid halv ett tiden och alla tre svalde lydigt ner våra insomningstabletter och lade oss och somna gott!
dagen var hur jobbigt som helst, men det var ju minst sagt väntat... Men trots allt så slutade den väldigt mysigt.
Själva begravningen var väldigt värdig och vacker, men det känns fortfarande som om det inte har hänt och inte kan vara sant...!
I söndags körde jag ut Marre och Hailey för att jag skulle kunna gå lös här hemma med storstädning och allt vad pyssel heter. jag klarade bara inte av att sitta still en enda sekund eftersom då kom ju tankarna på begravningen som skulle ske på måndagen.
Jag skrubbade och hade mig hela dagen tills jag till slut på kvällskvisten ringde Marre och sa åt henne att det var fritt fram att komma hem igen.
När Marre kom hem så var hon minst lika rastlös som jag och Hailey var kinkig, men det gjorde inget. Vi höll oss sysselsatta och kom inte i säng fören tre på morgonen, då tankarna bara for runt, runt, runt i huvudet hela tiden.
När måndagen kom, då Johnnys begravning skulle ske vaknade jag tidigt, trots att jag knappt hunnit sova en blund. Det kanske inte var allt för konstigt i alla fall?!
Jag började med att göra frukost, då jag ville äta den så tidigt som möjligt, då jag annars var övertygad om att den illa kvickt skulle komma upp under begravnings ceremonin. Jag reagerar som sagt var alltid via magen och då ofta genom att saker och ting kommer upp...
Vi gjorde oss redo, inget smink, bara kläderna och håret. Vem behöver smink till en begravning menar jag??
Runt ett tiden for vi med Hailey till Marres mamma som skulle ta hand om henne under tiden och även under måndags natten, då jag och Marre skulle sova kvar hemma hos mamma efter den hemska dagen.
Jag svalde ner lite tabletter för att inte gå sönder av alla känslor och all panik som byggdes upp inom mig. Sedan bar det av för ett akut besök på apoteket och hämtar brorsan och hans tjej Johanna.
Väl framme på parkeringen vid Stillhetens kapell där begravningen skulle äga rum möttes vi av många andra sörjande människor. Några kramade om mig och hälsade. Sen kommer den här frågan som jag inte riktigt förstår mig på i ett sånt här läge, men det är väl en standardfråga helt enkelt... Hur är det med dig?? Jag bara menar, hur kan det vara under dessa förutsättningar??
Jag hoppas ingen tar illa upp, för jag vet ju att ingen menar något med det utan bara vill väl, men frågan är väl trots allt lite underlig, inte sant??
Väl inne i kapellets entré mötte jag mamma, släktingar och vänner till Johnny och oss. Jag själv, stod bara och trampade för att försöka hålla mig något som när lugn. Benen skakade för mig, smart val med högklackat måste jag säga.
Jag och Marre fick varsin handbukett som vi senare skulle lägga på kistan vid vårt sista farväl av Johnny.
Klockorna började ringa och det var dags att gå in i kapellet. Åh, hur skulle jag klara det här... Hur??
Jag stirrade tomt på kistan, vad vackert det var med alla blommorna.
Helt plötsligt blev jag bara så himla arg inombords... Hur fan kunde detta ske, varför???
Sedan fick jag något hemskt och konstigt infall att jag ville börja skratta, men lyckades undan värja det. Till slut kom det sorgen och paniken. Det var ju faktiskt vår Johnny som låg där i kistan framför oss!
Jag lade blommorna på kistan och tänkte för mig själv... Johnny, jag älskar dig, fast du kanske inte förstod det eftersom jag kanske inte alltid visade det så tydligt. Jag önskar bara att du fanns här hos oss nu, men vila nu i frid, älskade du!
Jag kom till slut ut och mycket riktigt brast jag ut i hysterisk gråt.
När jag lugnat mig lite grann, kom mamma och föreslog att vi skulle gå tillbaks in för att jag inte skulle ångra något och sitta ner en stund tillsammans. Jag satt ner på bänken framför kistan och stor tjöt ett tag till, sen var det dags att bege sig ifrån kapellet och till minnesstunden som skulle äga rum i Husby-Rekarnes församlingslokal.
Innan vi kunde åka dit skjutsade vi min bror och Johanna hem till dem eftersom de skulle fixa med lite saker som skulle vara med på minnesstunden.
Så snart vi släppt av dem vred jag upp musiken på bilstereon och försökte rensa huvudet lite för att lugna nerverna.
Framme vid församlingslokalen gick det hur bra som helst. Det bjöds på kaffe och smörgåstårta. Jaja, jag åt ingen smörgåstårta, men till störst del för att min mage hatade mig den här dagen och vägrade lugna sig. Så jag vågade helt enkelt inte!
Allt gick som sagt var bra ända fram till dess att min bror skulle visa bilspelet som han gjort på Johnny med musik till och allt. Jag hade ju bara tänkt på bildspelet i planeringen av allt, inte att jag faktiskt skulle sitta där och se på det.
Första bilden kom och musiken satte igång. Jag vände mig mot Marre och sa mellan sammanbitna tänder att jag måste gå ut NU!
Jag reste mig upp och började gå, men började snart springa eftersom jag fick ren och skär panik. Jag var bara tvungen att komma ut där ifrån och det med det samma!
Väl ute på gården satte jag mig ner på trappan och började åter igen att stor gråta. Marre kom snabbt och satte sig bredvid mig.
Jag grät och grät, och grät, men lugnade mig till slut.
När bildspelet var slut lyckades jag ta mig in i lokalen igen, men bara för att säga hej då till alla.
Nu ville jag bara hem till mamma och få av mig kläderna och bara glömma allt.
Hemma hos mamma lyckades jag slänga ihop lite mat och mamma kom hem snart där efter med nästan en hel smörgåstårta som blivit över...
Jag hade varit väldigt stressad över det här med att vara hemma hos mamma efter den här jobbiga dagen, men det fanns tydligen ingen anledningen till det trots allt.
Marre, mamma och jag satte oss vid köksbordet och andades lite. Efter en liten stund frågade mamma om det var någon annan än hon som ville ha ett glas vin. jag tackade nej, men Marre tog en öl.
Jag satt där och tittade på dem en liten stund och till slut frågade jag mamma var hon hade vinglasen. Ja, jag ville också ha trots allt.
Vi drack lite vin och mamma och Marre tog varsin bit smörgåstårta, medan jag istället stod och åt den direkt ur kartongen. Då såg jag ju inte hur mycket jag åt utav den och därav inte lika mycket ångest. knasigt jag vet, men det funkade!
Vi drack lite vin/öl och pratade om allt och ingenting. Det kändes verkligen bra och som om vi kom varandra så himla mycket närmre på så kort tid.
Kvällen slutade med att det bara fanns en pytteliten bit av smörgåstårtan kvar och vi hade haft det hur mysigt som helst.
Vi bestämde oss för att gå till sängs vid halv ett tiden och alla tre svalde lydigt ner våra insomningstabletter och lade oss och somna gott!
dagen var hur jobbigt som helst, men det var ju minst sagt väntat... Men trots allt så slutade den väldigt mysigt.
Själva begravningen var väldigt värdig och vacker, men det känns fortfarande som om det inte har hänt och inte kan vara sant...!
fredag 9 september 2011
Besök på akuten!
Vi fick knappt sova något alls i natt då Hailey hela tiden vaknade och var ledsen, men vid nio imorse somnade hon äntligen ordentligt och lika så jag och Marre.
Halv tolv vaknar vi av att telefonen ringer. Det var mamma som undrade när Marre hade tänkt komma ut och måla.
Vi kliver upp och gör oss i ordning bara för att upptäcka att Haileys feber fortfarande är hög och nu har det dessutom börjat poppa upp en massa skumma utslag över hennes kropp. Utslagen är ring formade, så vi ringer sjukvårdsrådgivningen och sedan barnkliniken som säger att vi ska bege oss till akuten eftersom barnkliniken har stängt.
Det blev alltså inget måla av idag inte...
Sköterskan på barnkliniken som vi pratade med innan vi gav oss av till akutmottagningen sa att läkaren skulle finnas där och vänta på oss så att vi slapp vänta... Jo, men visst!
Det tog över en timme innan vi fick träffa läkaren över huvudtaget, sen försvann hon igen för att kolla med ett par andra kollegor vad utslagen kunde vara för något då hon aldrig sett något liknande tidigare...
Det tog henne ytterligare över en timme innan hon var tillbaka för att berätta att de var virus utslag som vår lilla tjej hade och att de bara var att vänta ut, så skulle de försvinna av sig själva.
Vid det här laget var Hailey jätte ledsen, trött och hungrig, men efter 4 timmar på akuten fick vi äntligen åka hem!
Skönt att det inte var något allvarligt i alla fall! Phu!
Hailey försöker febrilt att hålla sig uppe nu, trots att ögonen går i kors och hon knappt orkar stå i sin gåstol så ska hon det! Envis liten tjej vi har här hemma!
Marre ska ut till mamma och måla klart imorgon är det tänkt. Jag och Hailey blir nog kvar hemma, så Hailey får kurera sig ordentligt.
Pratade med mamma nyss som varit hos frissan och fixt håret idag, med slingor och klippning. Härligt!
Sen hade hon haft besök av Johnnys syster Siw och hennes man på eftermiddagen. Henke och Johanna hade tydligen också varit där ute hos mamma och hjälpt till med lite av varje.
Skönt att mamma haft det bra, trots att det kanske är jobbigt ibland... Men sällskap råder det ingen brist på trots allt! =)
Nu ska vi nog ta det lugnt här hemma och bara mysa, trött efter en tuff dag. Trots att det kanske har varit så mycket fysisk aktivitet, så är man utpumpad efter all oro som dagen fört med sig!
Halv tolv vaknar vi av att telefonen ringer. Det var mamma som undrade när Marre hade tänkt komma ut och måla.
Vi kliver upp och gör oss i ordning bara för att upptäcka att Haileys feber fortfarande är hög och nu har det dessutom börjat poppa upp en massa skumma utslag över hennes kropp. Utslagen är ring formade, så vi ringer sjukvårdsrådgivningen och sedan barnkliniken som säger att vi ska bege oss till akuten eftersom barnkliniken har stängt.
Det blev alltså inget måla av idag inte...
Sköterskan på barnkliniken som vi pratade med innan vi gav oss av till akutmottagningen sa att läkaren skulle finnas där och vänta på oss så att vi slapp vänta... Jo, men visst!
Det tog över en timme innan vi fick träffa läkaren över huvudtaget, sen försvann hon igen för att kolla med ett par andra kollegor vad utslagen kunde vara för något då hon aldrig sett något liknande tidigare...
Det tog henne ytterligare över en timme innan hon var tillbaka för att berätta att de var virus utslag som vår lilla tjej hade och att de bara var att vänta ut, så skulle de försvinna av sig själva.
Vid det här laget var Hailey jätte ledsen, trött och hungrig, men efter 4 timmar på akuten fick vi äntligen åka hem!
Skönt att det inte var något allvarligt i alla fall! Phu!
Hailey försöker febrilt att hålla sig uppe nu, trots att ögonen går i kors och hon knappt orkar stå i sin gåstol så ska hon det! Envis liten tjej vi har här hemma!
Marre ska ut till mamma och måla klart imorgon är det tänkt. Jag och Hailey blir nog kvar hemma, så Hailey får kurera sig ordentligt.
Pratade med mamma nyss som varit hos frissan och fixt håret idag, med slingor och klippning. Härligt!
Sen hade hon haft besök av Johnnys syster Siw och hennes man på eftermiddagen. Henke och Johanna hade tydligen också varit där ute hos mamma och hjälpt till med lite av varje.
Skönt att mamma haft det bra, trots att det kanske är jobbigt ibland... Men sällskap råder det ingen brist på trots allt! =)
Nu ska vi nog ta det lugnt här hemma och bara mysa, trött efter en tuff dag. Trots att det kanske har varit så mycket fysisk aktivitet, så är man utpumpad efter all oro som dagen fört med sig!
torsdag 8 september 2011
Flygande Jakob på mitt vis!
2-3 portioner:
2 stora kyckling bröstfiléer
2 dl lätt kesella 1%
1 dl mellan mjölk
½ dl chilisås
2 msk italiensk salladskrydda
2 bananer
Skär kyckling filéerna i mindre bitar och stek dem klara. Lägg dem sedan i en ugnssäker form.
Täck dem med de skivade bananerna.
Blanda kesellan, mjölken, chilisåsen och den italienska salladskryddan i en bunke.
Häll blandningen över kycklingen och bananerna.
Grädda i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.
Servera tillsammans med valfri ris sort! Mums!
Jag föredrar fullkornsris och Marre Jasminris. Smaken är som baken alltså...
2 stora kyckling bröstfiléer
2 dl lätt kesella 1%
1 dl mellan mjölk
½ dl chilisås
2 msk italiensk salladskrydda
2 bananer
Skär kyckling filéerna i mindre bitar och stek dem klara. Lägg dem sedan i en ugnssäker form.
Täck dem med de skivade bananerna.
Blanda kesellan, mjölken, chilisåsen och den italienska salladskryddan i en bunke.
Häll blandningen över kycklingen och bananerna.
Grädda i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.
Servera tillsammans med valfri ris sort! Mums!
Jag föredrar fullkornsris och Marre Jasminris. Smaken är som baken alltså...
Händelserik dag!
Dagen började jag med att ta tempen på lilla Hailey som visade sig ha 39,1 i feber redan på morgonen... Oj, oj, oj, fram med Iprenen och hoppas på att den hjälper!
Hailey piggnade på sig lite, men spydde senare igen. Tur att hon gillar den flytande Iprenen, så att det är så lätt att få i henne den, för nu behövs den ju verkligen. Tempen sänktes något i alla fall.
Sedan bar det av tillsammans med bror min ut till mamma för möte med officianten. Vi pratade om Johhny och hur han var. Vi planerade begravningen och allt kändes lite lättare för stunden i alla fall.
Sedan på vägen hem skrattade Henke sarkastiskt åt en kille som fått punktering på sin bil och stod i full sjå med att byta däck.
Skrattar den som skrattar sist, brukar det ju het och vips så hade vi fått punktering på bilen vi med. Pappa fick rycka ut för att hjälpa till, helt i onödan dock eftersom Henke näst intill var helt klar med däckbytet när han kom fram till oss.
Jag hoppade in i pappas bil och åkte med honom hem eftersom han ändå skulle hem, så slapp Henke åka extra.
Jag kommer hem till en glad Hailey trots sin feber och förkylning. Marre tar tempen igen innan lill skrutt ska sova för natten och den visar då på 39,2 grader, trots att hon för mindre än fyra timmar sen fick Ipren. Inte bra!
Marre och jag kommer överens om att har hon så hög temp imorgon med så blir det till att ringa upp till barnkliniken och se vad de tycker att vi ska göra, för det är ju inte bra att ha så hög temp länge.
Marres mamma Eija tittar förbi en snabbis eftersom hon ändå var och handla på Maxi, undanflykt tror jag visst! =P
Hon kan knappt slita sig ifrån lilla Hailey som är så nöjd så med att se mummi. Eija hade med sig en liten present också, en Marabou chokladkaka med mango smak... Hihi, kanske är bra med sjuka barn ändå om vi vuxna får presenter! =P
Sedan blir det flygande Jakob a la Ullis egna smalare recept. Mumsigt var det i alla fall! Receptet kommer upp på bloggen alldeles strax, men har tyvärr ingen bild att bjuda på! Sorry!
Ringer mamma för att kolla om hon behöver något från affären eftersom jag tänkt gå dit ändå och vi ska till henne imorgon, eller i alla fall Marre för att måla klart huset. Hon svarar att det var gulligt att jag tänkte på henne, men hon behöver inget... Nehe, inte ens det som anledning att gå till affären då...
Hade egentligen inget i affären att göra, men jag var så rastlös att jag var bara tvungen att göra något och vad finns det att göra en torsdag kväll klockan 21.20, mer än att titta på tv och det har jag inte ron till... Jag gick till Maxi och kika lite på barnkläder istället, fanns inte så mycket som föll mig i smaken där, men något att göra var det i alla fall och nu sitter jag här och skriver...
Jag har så sjukt ont i magen. Hur låååång tid kan det ta innan magen blir bra nu när jag börjat äta och allt?? Ser ju för fan gravid ut för att magen inte funkar som den ska... Usch! Sjukt plågsamt!
Nu blir det till att varva ner, eller i alla fall försöka, för ikväll! Godnatt alla!
Hailey piggnade på sig lite, men spydde senare igen. Tur att hon gillar den flytande Iprenen, så att det är så lätt att få i henne den, för nu behövs den ju verkligen. Tempen sänktes något i alla fall.
Sedan bar det av tillsammans med bror min ut till mamma för möte med officianten. Vi pratade om Johhny och hur han var. Vi planerade begravningen och allt kändes lite lättare för stunden i alla fall.
Sedan på vägen hem skrattade Henke sarkastiskt åt en kille som fått punktering på sin bil och stod i full sjå med att byta däck.
Skrattar den som skrattar sist, brukar det ju het och vips så hade vi fått punktering på bilen vi med. Pappa fick rycka ut för att hjälpa till, helt i onödan dock eftersom Henke näst intill var helt klar med däckbytet när han kom fram till oss.
Jag hoppade in i pappas bil och åkte med honom hem eftersom han ändå skulle hem, så slapp Henke åka extra.
Jag kommer hem till en glad Hailey trots sin feber och förkylning. Marre tar tempen igen innan lill skrutt ska sova för natten och den visar då på 39,2 grader, trots att hon för mindre än fyra timmar sen fick Ipren. Inte bra!
Marre och jag kommer överens om att har hon så hög temp imorgon med så blir det till att ringa upp till barnkliniken och se vad de tycker att vi ska göra, för det är ju inte bra att ha så hög temp länge.
Marres mamma Eija tittar förbi en snabbis eftersom hon ändå var och handla på Maxi, undanflykt tror jag visst! =P
Hon kan knappt slita sig ifrån lilla Hailey som är så nöjd så med att se mummi. Eija hade med sig en liten present också, en Marabou chokladkaka med mango smak... Hihi, kanske är bra med sjuka barn ändå om vi vuxna får presenter! =P
Sedan blir det flygande Jakob a la Ullis egna smalare recept. Mumsigt var det i alla fall! Receptet kommer upp på bloggen alldeles strax, men har tyvärr ingen bild att bjuda på! Sorry!
Ringer mamma för att kolla om hon behöver något från affären eftersom jag tänkt gå dit ändå och vi ska till henne imorgon, eller i alla fall Marre för att måla klart huset. Hon svarar att det var gulligt att jag tänkte på henne, men hon behöver inget... Nehe, inte ens det som anledning att gå till affären då...
Hade egentligen inget i affären att göra, men jag var så rastlös att jag var bara tvungen att göra något och vad finns det att göra en torsdag kväll klockan 21.20, mer än att titta på tv och det har jag inte ron till... Jag gick till Maxi och kika lite på barnkläder istället, fanns inte så mycket som föll mig i smaken där, men något att göra var det i alla fall och nu sitter jag här och skriver...
Jag har så sjukt ont i magen. Hur låååång tid kan det ta innan magen blir bra nu när jag börjat äta och allt?? Ser ju för fan gravid ut för att magen inte funkar som den ska... Usch! Sjukt plågsamt!
Nu blir det till att varva ner, eller i alla fall försöka, för ikväll! Godnatt alla!
onsdag 7 september 2011
Fullt ös denna onsdag!
Dagen börjar med att Marre väcker mig vad halv elva, då det var min sovmorgon. Jag ville inte gå upp för allt i världen, låt mig sova!
Kravlar mig motvilligt upp ur sängen för att ta hand om lilla Hailey under tiden Marre åker i vägen med sin syster för att träna. Hailey och jag har lite mys och jag plockar som en tok här hemma, måste fixa, måste dona, måste ditt, måste datt... Kan bara inte sitta still trots att jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter!
Hailey och jag hoppar tillsammans in i duschen runt tolv tiden då jag visste att Marre snart skulle komma hem från träningen och skulle vilja ha duschen också... Åh, måste man duscha tänker jag som var anti allt idag, men Hailey bara älskar att duscha, sjunger och skriker glatt hela tiden, så det blev trevligt i alla fall! =)
Marre kommer hem slänger sig i en snabb dusch, för att sedan ge sig av på nästa möte hon hade inplanerat för dagen. Innan dess busar vi lite med Hailey, hon verkar sätta något i halsen. Jag har fortfarande ingen aning om vad det var, men det slutade i alla fall med att hon spydde ner hela mattan.
Springer ut i tvättstugan för att se om den är ledig och det verkar som om jag har turen med mig, så vi slipper lukta på den nerspydda mattan allt för länge.
Jag klär sedan på Hailey, provar byxorna som hon fått av sin mormor, men de var fortfarande för stora. Upptäcker till min glädje att hennes skjorta, som är hur söt som helst, passar nu i alla fall. Stora tjejen!
När Marre kommer hem för andra gången, så lagar vi lite mat och äter för att sedan ge oss av ut till mamma igen för att fortsätta med målningen av huset.
Marre, Henke och Johanna kämpar på med målningen medan jag och Hailey håller mamma sällskap, som inte verkar ha en allt för bra dag. Massa kramar!
Plockar lite äpplen hos mamma, underbart med frukt! Tack, mamma!
Jag säger till mamma att jag tycker att Hailey känns varm, men mamma tycktre inte det och jag antog att det var mina iskalla händer som gjorde att jag tyckte det...
Vid halv sju tiden packar vi in familjen, vagnen och äpplena i bilen och ger oss av för att hinna handla lite på Willys också.
Under handlingen tycker både jag och Marre att Hailey var väldigt tyst och slö, men hon kanske bara är trött tänkte vi... Men undrar jag ändå..?
Vi kommer hem, jag packar upp och Marre tar tempen på Hailey bara för att vara säker, för det kändes ändå som om något inte riktigt stämde. Visst, 39,1 i temp hade lilla tjejen och inte ett ljud!
Vi ger lill tjejen lite Ipren och tar tempen igen efter en timme, 38,9 visar den då. Det blir helt enkelt till att Hailey får sova i vårt rum i natt, så att vi är på den säkra sidan ifall det skulle bli värre eller så... Man är ju ändå lite orolig.
Kommer ta ny temp när vi ska krypa till kojs, bara för säkerhets skull! Oroliga föräldrar, ja visst!
Hailey som har så hög feber klagar dock inte alls, utan springer glatt runt, runt, runt i sin gåstol. Marre och jag skämtar och frågar oss om det är det som kallas feber yra! =P
Hailey hostade till två små hostningar och vips så hade hon spytt ner hela vardagsrums golvet också... Är detta normalt?? Hon är ju inte magsjuk, utan har feber och är snuvig. Hon hostar ju inte mycket heller utan bara en pytte liten hostning någon gång då och då...
Nu sover vår lilla sjukling och vi sitter här och försöker varva ner inför kvällen, men koncentrationen finns bara inte där för mig, så det går ju så där med att titta på tv programmet som vi tänkt se... Men det är väl inte hela världen!
Imorgon ska jag hem till mamma igen. Då kommer officianten dit och vi ska intervjuas om Johnny inför begravning. det känns ju si, så där... Jag vet inte, men det är ju inget man ser fram emot direkt i alla fall. Usch, vad det går upp och ner med känslorna nu för tiden, hemskt!
Marre blir kvar hemma med Hailey under tiden, sen får vi se vad som orkas med underkvällen som återstår... Jag skulle ju vilja storstäda här hemma, men den tanken kan ju få leva kvar ett tag till. Någon gång blir det väl av i alla fall...!
Fredag är också uppbokad, då ska vi till mamma igen och göra klart allt med målningen. Då skulle även Johnnys syster Siw och hennes man Johnny komma dit på en fika, meddelande mamma.
Jag vet ju inte om jag kommer att kunna följa med till mamma då, det återstår och se om Hailey kryar på sig till dess. Hoppas, hoppas, hoppas!
Tack för allt idag, mamma! Vi sänder dig massa kramar här hemifrån och önskar dig en godnatt!
Kravlar mig motvilligt upp ur sängen för att ta hand om lilla Hailey under tiden Marre åker i vägen med sin syster för att träna. Hailey och jag har lite mys och jag plockar som en tok här hemma, måste fixa, måste dona, måste ditt, måste datt... Kan bara inte sitta still trots att jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter!
Hailey och jag hoppar tillsammans in i duschen runt tolv tiden då jag visste att Marre snart skulle komma hem från träningen och skulle vilja ha duschen också... Åh, måste man duscha tänker jag som var anti allt idag, men Hailey bara älskar att duscha, sjunger och skriker glatt hela tiden, så det blev trevligt i alla fall! =)
Marre kommer hem slänger sig i en snabb dusch, för att sedan ge sig av på nästa möte hon hade inplanerat för dagen. Innan dess busar vi lite med Hailey, hon verkar sätta något i halsen. Jag har fortfarande ingen aning om vad det var, men det slutade i alla fall med att hon spydde ner hela mattan.
Springer ut i tvättstugan för att se om den är ledig och det verkar som om jag har turen med mig, så vi slipper lukta på den nerspydda mattan allt för länge.
Jag klär sedan på Hailey, provar byxorna som hon fått av sin mormor, men de var fortfarande för stora. Upptäcker till min glädje att hennes skjorta, som är hur söt som helst, passar nu i alla fall. Stora tjejen!
När Marre kommer hem för andra gången, så lagar vi lite mat och äter för att sedan ge oss av ut till mamma igen för att fortsätta med målningen av huset.
Marre, Henke och Johanna kämpar på med målningen medan jag och Hailey håller mamma sällskap, som inte verkar ha en allt för bra dag. Massa kramar!
Plockar lite äpplen hos mamma, underbart med frukt! Tack, mamma!
Jag säger till mamma att jag tycker att Hailey känns varm, men mamma tycktre inte det och jag antog att det var mina iskalla händer som gjorde att jag tyckte det...
Vid halv sju tiden packar vi in familjen, vagnen och äpplena i bilen och ger oss av för att hinna handla lite på Willys också.
Under handlingen tycker både jag och Marre att Hailey var väldigt tyst och slö, men hon kanske bara är trött tänkte vi... Men undrar jag ändå..?
Vi kommer hem, jag packar upp och Marre tar tempen på Hailey bara för att vara säker, för det kändes ändå som om något inte riktigt stämde. Visst, 39,1 i temp hade lilla tjejen och inte ett ljud!
Vi ger lill tjejen lite Ipren och tar tempen igen efter en timme, 38,9 visar den då. Det blir helt enkelt till att Hailey får sova i vårt rum i natt, så att vi är på den säkra sidan ifall det skulle bli värre eller så... Man är ju ändå lite orolig.
Kommer ta ny temp när vi ska krypa till kojs, bara för säkerhets skull! Oroliga föräldrar, ja visst!
Hailey som har så hög feber klagar dock inte alls, utan springer glatt runt, runt, runt i sin gåstol. Marre och jag skämtar och frågar oss om det är det som kallas feber yra! =P
Hailey hostade till två små hostningar och vips så hade hon spytt ner hela vardagsrums golvet också... Är detta normalt?? Hon är ju inte magsjuk, utan har feber och är snuvig. Hon hostar ju inte mycket heller utan bara en pytte liten hostning någon gång då och då...
Nu sover vår lilla sjukling och vi sitter här och försöker varva ner inför kvällen, men koncentrationen finns bara inte där för mig, så det går ju så där med att titta på tv programmet som vi tänkt se... Men det är väl inte hela världen!
Imorgon ska jag hem till mamma igen. Då kommer officianten dit och vi ska intervjuas om Johnny inför begravning. det känns ju si, så där... Jag vet inte, men det är ju inget man ser fram emot direkt i alla fall. Usch, vad det går upp och ner med känslorna nu för tiden, hemskt!
Marre blir kvar hemma med Hailey under tiden, sen får vi se vad som orkas med underkvällen som återstår... Jag skulle ju vilja storstäda här hemma, men den tanken kan ju få leva kvar ett tag till. Någon gång blir det väl av i alla fall...!
Fredag är också uppbokad, då ska vi till mamma igen och göra klart allt med målningen. Då skulle även Johnnys syster Siw och hennes man Johnny komma dit på en fika, meddelande mamma.
Jag vet ju inte om jag kommer att kunna följa med till mamma då, det återstår och se om Hailey kryar på sig till dess. Hoppas, hoppas, hoppas!
Tack för allt idag, mamma! Vi sänder dig massa kramar här hemifrån och önskar dig en godnatt!
tisdag 6 september 2011
Sköterskebesök och mys med mamma!
Jag började dagen med att vilja slänga mobilen i väggen när väckarklockan på den ringde. jag menar jag har inte sovit bra på evigheter och just när jag ääääntligen gör det, ja då ska den där förbannade väckarklockan ringa, så klart!
Jag klev upp till en glad Hailey, masade mig in i duschen och gjorde allt det där nödvändiga som man måste för att människor i ens omgivning ska kunna stå ut med en...
Sen var det dags för Haileys morgon gröt. Hon fick självklart tag i skålen och skvätte gröt över hela köket. Jag lyckades dock komma undan... Trodde jag ja! Upptäckte senare hos sköterskan att hala baksidan (???!!!) av mina byxor var full av Hailey så snällt kastade gröt! Hem och byta byxor kanske??
Vid halv elva bar det av för att träffa sköterskan. Vi går in på hennes rum och hon tittar på mig med snälla sorgsna ögon och frågar hur det är med mig. Självklart faller jag i gråt och vi pratar en stund om allt som skett och hur vi ska gå vidare med allt...
Jag vill börja dagverksamheten, men det tar emot. Det är ju så mycket annat som tar upp all ens energi just nu, men samtidigt kanske det skulle vara bra att komma iväg och göra något annat än bara grubbla hela dagarna. Jag vill, jag vill inte, jag vill och jag vill inte... Hmmm.... Hur som helst så blir det tidigast den 19/9. Jag funderar vidare helt enkelt!
På dagverksamheten får man samtal varje dag också, trodde sköterskan i alla fall. Det vore ju inte en dag för sent det heller visserligen. jag menar, mitt JAG är ju på botten av avgrunden och skrapar så...
Sen var det dags för invägning, 49,85 kg visade vågen på just idag... Helena, som sköterskan heter, såg lite förvånad ut och sa att jag varit duktig som inte gått ner en massa nu efter allt som skett och så. Jag förklarade att de första dagarna gick jag ner en del, eftersom jag knappt kunde äta för att jag mådde så dåligt och allt jag åt kom upp med det samma igen... Sen fick jag en spark i arslet rent ut sagt att jag måste klara detta om inte för min egen skull så för mammas! Inte ska hon behöva ha mig att oroa sig för också mitt i allt elände!
Det går hur bra som helst vissa dagar med maten och andra känns det som om anorexia monstret håller på att ta över mig helt och att jag skiter fullständigt i allt... Som tur är är de bra dagarna fler än de dåliga och visst det går inte super duper bra alla dagar, men det går så gott det går helt enkelt. Försöker bara tänka, det är normalt, det är normalt hela tiden... Alltså att äta och att alla andra gör ju det och de äter kolhydrater också utan att se ut som flodkor för det, med måtta då då!
Efter besöker hos sköterskan bar det av till babyproffsen, Marre hade lyckats hitta en annons på blocket av rent slump på en bra vagn som de hade tok rea på och vi måååste ju ha en ny vagn till vintern, för det är nog inte så kul att gå runt med en sulky mitt i snön!
Vi kom in i affären och blev genast kära i vagnen, var det för bra för att vara sant eller, toook billig, över halva priset! Kom sedan på att hon måste ju ha en åkpåse till vinter rusket också, bara att bita i det sura äpplet tänkte vi och upptäckte att även den som vi valde tydligen var grymt rabatterad! har vi tur eller??
Så nu har Hailey fått ny vagn och gosig åkpåse utan att vi blivit ruinerade, alla är alltså nöjda!
Sedan bar det av hemåt för att laga mat innan vi skulle till mamma och hjälpa henne med målningen av huset. Jag älskar som sagt var att laga mat och bestämde mig för att experimentera lite. Ville göra något åt det orientaliska hållet, så det blev en kyckling gryta med curry, äpple, lök och cocktailtomater och lite annat smått och gott... Det blev hur gott som helst och jag lyckades äta och känna mig stolt!
Runt tre tiden packade vi in familjen och den nya vagnen i bilen och gav oss av till mor min som väntade oss. Marre och Henke hjälpte mamma med att måla huset medan jag och Hailey under höll mamma.
Jag tror viss jag gick hårt åt mammas frukt träd också! =P
Jag har fått dille på frukt, särskilt plommon! Herre gud vad goda de är, men nu till min stora sorg finns det inte ett enda kvar på mammas stackars plommonträd, som innan jag började besöka henne ihärdig var proppat av dem! Stackars lilla mig, vad ska jag nu norpa av??
Mamma och jag pratade lite och det kändes bra. Tänk vad skönt att komma mamma lite närmre igen. Vi pratade och bestämde att när jag kommit lite närmre mitt mål med vikten, så skulle vi åka till Stockholm och ha en mor och dotter dag och shoppa loss ordentligt. Jag menar, går jag upp i vikt så har jag knappt ett enda klädes plagg som kommer att passa mig i min garderob och skulle behöva köpa det mesta nytt.
Detta beror på att jag sytt in i princip vart enda klädes plagg för när jag var som sjukast så hade jag ju inte direkt planerat att gå upp i vikt igen, så...
Jag har lovat mig själv att inte köpa tråkiga basplagg som jag alltid gör, för att inte synas. Jag ska köpa kläder med färg och lite roligare kläder som är roliga att klä sig i när man trivs lite bättre med sig själv, en vacker dag...
Mamma verkade inte ha tålamodet att vänta ända tills jag gått upp allt som jag ska gå upp i vikt utan tyckte vi skulle gå när jag kommit en bit på vägen bara... Hon längtar nog efter den där dagen, tror jag visst!
Hon sa att vi behöver ju inte köpa så mycket utan bara nåt plagg så jag har nåt, men jag vill ju vänta till jag nått mitt mål, så jag kan gå loss ordentligt!
Vi skrattade lite när jag sa att jag måste våga handla kläder som är lite roligare, för mamma föreslog då att vi skulle ta oss ett järn på stationen för att få upp modet! Haha, jag vill ju inte komma hem med hel galna kläder bara fina och lite roligare än mina gamla vanliga trista basplagg! =P
Vi åkte hem vid halv sju tiden för att värma på maten ifrån lunchen och natta Hailey. Hailey hade dock inte en tanke på att sova, men äntligen har vi lyckats få henne till sömn nu.
Tragiskt jag vet, men vi var bara tvungna att titta på Idol. Det är ju förbannat kul att se folk göra bort sig, så är det ju bara!
Efter Idol tittandet insåg jag att Hailey inte hade någon mat till imorgon, så jag ställde mig och gjorde ett stor kok till henne. Hoppas bara hon gillar det nu också!
Ringde mamma och talade om att vi kommer till henne efter lunch imorgon eftersom vi har lite grejer att passa innan dess, men sen blir det målning för Marre och Henke igen. Jag och mamma planerar att ta med Hailey och den nya fiiina vagnen på en promenad runt "lill sjön". Den här gången plåstrar jag om hälarna innan vi går, för skavsåret jag fick sist var inte nådigt!
Nu ska jag och min älskling ( + katten, så klart!) krypa ner i sängen och varva ner för att kunna finna något som kallas sömn så småning om! Kanske blir det lite läsning eller en film?? Tror jag får vända mig till tabletterna för att finna sömnen idag, men all sömn är väl bra bara man får någon?!
Är väldigt uppe i varv just nu, så behöver nog varva ner några hekto snart, frivilligt eller ej..!
Godnatt alla!
Jag klev upp till en glad Hailey, masade mig in i duschen och gjorde allt det där nödvändiga som man måste för att människor i ens omgivning ska kunna stå ut med en...
Sen var det dags för Haileys morgon gröt. Hon fick självklart tag i skålen och skvätte gröt över hela köket. Jag lyckades dock komma undan... Trodde jag ja! Upptäckte senare hos sköterskan att hala baksidan (???!!!) av mina byxor var full av Hailey så snällt kastade gröt! Hem och byta byxor kanske??
Vid halv elva bar det av för att träffa sköterskan. Vi går in på hennes rum och hon tittar på mig med snälla sorgsna ögon och frågar hur det är med mig. Självklart faller jag i gråt och vi pratar en stund om allt som skett och hur vi ska gå vidare med allt...
Jag vill börja dagverksamheten, men det tar emot. Det är ju så mycket annat som tar upp all ens energi just nu, men samtidigt kanske det skulle vara bra att komma iväg och göra något annat än bara grubbla hela dagarna. Jag vill, jag vill inte, jag vill och jag vill inte... Hmmm.... Hur som helst så blir det tidigast den 19/9. Jag funderar vidare helt enkelt!
På dagverksamheten får man samtal varje dag också, trodde sköterskan i alla fall. Det vore ju inte en dag för sent det heller visserligen. jag menar, mitt JAG är ju på botten av avgrunden och skrapar så...
Sen var det dags för invägning, 49,85 kg visade vågen på just idag... Helena, som sköterskan heter, såg lite förvånad ut och sa att jag varit duktig som inte gått ner en massa nu efter allt som skett och så. Jag förklarade att de första dagarna gick jag ner en del, eftersom jag knappt kunde äta för att jag mådde så dåligt och allt jag åt kom upp med det samma igen... Sen fick jag en spark i arslet rent ut sagt att jag måste klara detta om inte för min egen skull så för mammas! Inte ska hon behöva ha mig att oroa sig för också mitt i allt elände!
Det går hur bra som helst vissa dagar med maten och andra känns det som om anorexia monstret håller på att ta över mig helt och att jag skiter fullständigt i allt... Som tur är är de bra dagarna fler än de dåliga och visst det går inte super duper bra alla dagar, men det går så gott det går helt enkelt. Försöker bara tänka, det är normalt, det är normalt hela tiden... Alltså att äta och att alla andra gör ju det och de äter kolhydrater också utan att se ut som flodkor för det, med måtta då då!
Efter besöker hos sköterskan bar det av till babyproffsen, Marre hade lyckats hitta en annons på blocket av rent slump på en bra vagn som de hade tok rea på och vi måååste ju ha en ny vagn till vintern, för det är nog inte så kul att gå runt med en sulky mitt i snön!
Vi kom in i affären och blev genast kära i vagnen, var det för bra för att vara sant eller, toook billig, över halva priset! Kom sedan på att hon måste ju ha en åkpåse till vinter rusket också, bara att bita i det sura äpplet tänkte vi och upptäckte att även den som vi valde tydligen var grymt rabatterad! har vi tur eller??
Så nu har Hailey fått ny vagn och gosig åkpåse utan att vi blivit ruinerade, alla är alltså nöjda!
Sedan bar det av hemåt för att laga mat innan vi skulle till mamma och hjälpa henne med målningen av huset. Jag älskar som sagt var att laga mat och bestämde mig för att experimentera lite. Ville göra något åt det orientaliska hållet, så det blev en kyckling gryta med curry, äpple, lök och cocktailtomater och lite annat smått och gott... Det blev hur gott som helst och jag lyckades äta och känna mig stolt!
Runt tre tiden packade vi in familjen och den nya vagnen i bilen och gav oss av till mor min som väntade oss. Marre och Henke hjälpte mamma med att måla huset medan jag och Hailey under höll mamma.
Jag tror viss jag gick hårt åt mammas frukt träd också! =P
Jag har fått dille på frukt, särskilt plommon! Herre gud vad goda de är, men nu till min stora sorg finns det inte ett enda kvar på mammas stackars plommonträd, som innan jag började besöka henne ihärdig var proppat av dem! Stackars lilla mig, vad ska jag nu norpa av??
Mamma och jag pratade lite och det kändes bra. Tänk vad skönt att komma mamma lite närmre igen. Vi pratade och bestämde att när jag kommit lite närmre mitt mål med vikten, så skulle vi åka till Stockholm och ha en mor och dotter dag och shoppa loss ordentligt. Jag menar, går jag upp i vikt så har jag knappt ett enda klädes plagg som kommer att passa mig i min garderob och skulle behöva köpa det mesta nytt.
Detta beror på att jag sytt in i princip vart enda klädes plagg för när jag var som sjukast så hade jag ju inte direkt planerat att gå upp i vikt igen, så...
Jag har lovat mig själv att inte köpa tråkiga basplagg som jag alltid gör, för att inte synas. Jag ska köpa kläder med färg och lite roligare kläder som är roliga att klä sig i när man trivs lite bättre med sig själv, en vacker dag...
Mamma verkade inte ha tålamodet att vänta ända tills jag gått upp allt som jag ska gå upp i vikt utan tyckte vi skulle gå när jag kommit en bit på vägen bara... Hon längtar nog efter den där dagen, tror jag visst!
Hon sa att vi behöver ju inte köpa så mycket utan bara nåt plagg så jag har nåt, men jag vill ju vänta till jag nått mitt mål, så jag kan gå loss ordentligt!
Vi skrattade lite när jag sa att jag måste våga handla kläder som är lite roligare, för mamma föreslog då att vi skulle ta oss ett järn på stationen för att få upp modet! Haha, jag vill ju inte komma hem med hel galna kläder bara fina och lite roligare än mina gamla vanliga trista basplagg! =P
Vi åkte hem vid halv sju tiden för att värma på maten ifrån lunchen och natta Hailey. Hailey hade dock inte en tanke på att sova, men äntligen har vi lyckats få henne till sömn nu.
Tragiskt jag vet, men vi var bara tvungna att titta på Idol. Det är ju förbannat kul att se folk göra bort sig, så är det ju bara!
Efter Idol tittandet insåg jag att Hailey inte hade någon mat till imorgon, så jag ställde mig och gjorde ett stor kok till henne. Hoppas bara hon gillar det nu också!
Ringde mamma och talade om att vi kommer till henne efter lunch imorgon eftersom vi har lite grejer att passa innan dess, men sen blir det målning för Marre och Henke igen. Jag och mamma planerar att ta med Hailey och den nya fiiina vagnen på en promenad runt "lill sjön". Den här gången plåstrar jag om hälarna innan vi går, för skavsåret jag fick sist var inte nådigt!
Nu ska jag och min älskling ( + katten, så klart!) krypa ner i sängen och varva ner för att kunna finna något som kallas sömn så småning om! Kanske blir det lite läsning eller en film?? Tror jag får vända mig till tabletterna för att finna sömnen idag, men all sömn är väl bra bara man får någon?!
Är väldigt uppe i varv just nu, så behöver nog varva ner några hekto snart, frivilligt eller ej..!
Godnatt alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)