Marre undrar så klart vad som står på och det som stod på var det att jag gått ner i vikt! Vad faaan!
Jag som ätit mer än jag gjort på väldigt länge nu i alla fall de senaste dagarna, då jag ätit frukost, mellis, lunch, mellis, middag och mellis igen!
Jag har verkligen ätit som man ska och dessutom försökt att inte räkna så mycket, just för att slippa den värsta ångesten och för att bli frisk så måste jag ju sluta räkna var enda kalori, så är det ju... Men ändå så visade vågen på 48,6 kg imorse och tårarna rann längs mina kinder!
Jag som kämpar så för att gå upp nu! Jag vill ju verkligen för en gångs skull!
Jag kom till sköterskan och började genast grina igen när jag blev tvungen att väga mig och visa upp mitt misslyckande. jag som var så övertygad om att jag skulle ha gått upp idag eftersom jag hade ätit som jag gjort, men icke!
Jag grinade under nästan hela vårt samtal, för att jag var så besviken. Hon sa till mig att det är ett mycket bra tecken att jag blir så ledsen över att ha gått ner och att det visar på att jag kommit en bit framåt åt det bra hållet i mitt tanke sätt. Det kan jag ju hålla med om visserligen, men känner mig fortfarande ner slagen av vågens siffror!
Hon sa att det är vanligt att man går ner precis i början när man börjar äta igen och att det vänder först efter några veckors ätande åt rätt håll, men hur kul är det ändå?? Hon kunde dock inte förklara varför det blir så och varför inte kroppen kan tillgodogöra sig det man stoppar i sig till en början. Kroppen tar liksom inte åt sig utav näringen på så sätt att den fyller upp på en gång förklarade hon för mig... Det tar mer energi av kroppen att bearbeta maten än den kan ta åt sig energi till en början tydligen, men om några veckor kommer kroppen kunna ta upp mer energi och då kommer det förhoppningsvis att vända! Hon var även väldigt tydlig med att jag måste vila efter maten när jag blir så där trött som jag all jämt blir. Detta för att kroppen ska ha en chans att tillgodogöra sig det lilla den klarar av att tillgodogöra sig just nu... Jag fortsatte att grina efter besvikelsen. Visst, det är tydligen normalt och så, men det bränner ändå!
Hon var stolt över mig sa hon och hon tyckte att jag skulle fortsätta som jag gör nu och kämpa på. Hon gillade även de tankar som jag delade med mig utav och tyckte att fortsatte jag så här så skulle det här nog gå vägen snart!
Jag fick en ny tid till henne den 19/7 klockan 10, då det är dags för uppföljning igen. Kanske har det hänt lite mer då?? Hon sa även att jag inte skulle känna mig lämnad utan hjälp i dessa två veckor som återstår tills nästa möte utan att var det något så var det bara att ringa och att ville jag så kunde jag få en tidigare tid också, om så önskades.
Jag känner mig trygg med henne, hon är så uppmuntrande och gör mig glad! Hon får mig att känna att jag faktiskt gör något rätt!
Jag grinade som sagt var nästan hela mötet och innan jag skulle gå lade hon handen på min axel och sa: - Nu tycker jag att du ska sluta grina och vara stolt över dig själv istället! Du är så duktig!
Jag gick där ifrån med ett leende på läpparna och kände att jag faktiskt gör något bra och att det kanske finns ett ljus någonstans där framme... En dag kommer jag att vara där framme i ljuset igen! Jag är på väg!
Nu jävlar kör vi! Kampen är igång, jag ska vinna över det lilla monstret och det är för MIN skull jag gör detta! Jag vill känns mig fin, jag vill kunna bli vidrörd utan att känna obehag, jag vill känna mig självsäker igen... Jag vill, jag vill, jag vill och allt detta för min egen skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar