Kirrat och klart!

Vaknade redan vid halv åtta i morse när alarmet på mobilen ringde. Usch, vad jag önskade att jag fick sova länge då. Det var ju så varmt och gosigt i sängen, dessutom låg ju katten kvar under min arm och myste...

Nehe, bara att kliva upp och göra det som måste göras, trots min motvilja.

Jag började med att ringa mamma som jag lovat väcka eftersom hon skulle med mig till läkaren idag, då jag inte alls kände för att gå dit och ville ha stöd och någon som kunde påminna mig om vad jag gjorde där egentligen.
Mamma svarade yrvaket i telefonen och sa att hon inte alls var med i gamet än. Sen när jag började babbla om oviktiga saker bara för att väcka henne lite grann, så spotta hon bara ur sig: -Vi pratar mer sen när jag är vaken!
Tror visst mamma och jag har samma underbara morgonhumör! Haha!

Jag hoppade in i duschen och fixade allt som skulle fixas här på morgonen innan läkarbesöket klockan nio. Hmm... efter en stund slog tanken mig att mamma kanske hade somnat om eftersom hon var så himla trött. Tog genast upp telefonen och ringde henne, men hon var vaken och höll på att gurgla munskölj, så det blev att kort samtal det med!

Väckte Marre kvart över åtta och sa att vi måste ju åka snart. Hon ville tydligen inte heller vakna + att jag fick en massa gnäll om att jag babblar för mycket på morgonen från henne med då... Jag verkar onekligen populär idag!

Hailey sken dock som en sol när jag väckte henne... Alltid nåt!

Väl framme vid läkaren står jag utanför och trampar och väntar på att mamma ska komma och hon var lite sen. Det har jag då fan nästan aldrig varit med om tidigare! Hon som alltid är tio minuter tidig eller på pricken. Jag är chockad, mamma!

Vi gick upp och fick komma in till läkaren på en gång. Jag förklara hur allt var och vad jag gjorde där. Jag fick tre nya recept och ett läkarintyg på att jag inte fick åka på någon resa...
Pratade lite med henne om min struliga mage och hon sa bara i vanlig ordning att det ordnar sig med tiden. Håll ut!
Det sa hon för ett halv år sen också, men hur lång tid ska det ta då, kan man ju undra!?!

Vi pratade även om dagverksamheten på ät stöd och att jag nu ska börja där och så snart jag gör det så blir jag sjukskriven för att kunna gå där. Det är ju på heltid, trots allt... Det tar emot att börja där, samtidigt som jag verkligen vill det. Jag vet ju varför det tar emot och det är ju för att jag måste släppa kontrollen som jag just nu håller i med järnhand... Läskigt värre, men kanske även det ett måste?!
Man får ju gå på samtal där varje dag också, så det ska nog gå bra... Det finns bara en sak till jag oroar mig för och det är att jag faktiskt inte är ensam där utan det är ju en grupp med människor, som jag inte känner och jag som har så svårt med nya människor eftersom jag är så osäker på mig själv.
Hoppas verkligen att det går bra i alla fall, men läskigt är det och skrämmande!

När vi var klara hos läkaren åkte mamma och jag till Willys för att handla. På något konstigt vis så tycker jag att det är mysigt att handla med mamma, vet faktiskt inte varför egentligen, men mysigt är det!

Vi stannade även till på Ica Maxi eftersom jag skulle ha lite grejer där ifrån och mamma hemskt gärna ville ha en speciell glas blandning apelsin, choklad och vanilj. Den verkar bara finnas på Ica med deras egna märke, så jag tipsade mamma om det och hon högg direkt!

Är det jag som minns fel eller är det någon annan som kommer ihåg att det förut fanns ett 2 liters packet glass med smakerna apelsin, choklad och banan??
Jag är nästan hundra på att det fanns och att mamma alltid köpte den förut när vi var små, men det mindes inte hon... Så det kanske är jag som fått allt om bakfoten i alla fall då?

Ja ja, nog med handlande! Efter att ha åkt runt och handlat, så anlände vi till slut hemma hos mig för att dricka lite kaffe och hälsa på Hailey.
Mamma och Hailey myste lite och vi drack vårt kaffe, men inte så mycket mer än så... Måste säga att den här ovanligt tidiga morgonen gjorde oss båda sega och helt enkelt off.

Marre masade sig ner till stan för att uträtta några ärenden. Vi hatar måsten, trots allt finns dem!

Hailey vägrade sova och äta, men till slut efter att jag låtit henne trötta ut sig en stund med gap och skrik i sängen så somnade hon... Phu!

Mamma åkte hem och Marre kom hem strax därefter igen, nu ligger katten bredvid mig och sover, Marre på min andra sida och sover och Hailey sover sött i sin vagn. Bara jag som lyckats hålla ögonen öppna än så länge alltså!

Tror inte det blir så många knop här hemma idag, men man vet ju aldrig när rastlösheten sätter in! Det återstår att se!